”Krävs mycket för att hinna se alla”

”Det är tufft, särskilt nu när många skolas in.”

Det säger barn­sköt­aren Camilla Winsnes. Hon arbetar på Grodan, den ena av två småbarnsavdelningar på den kommunala förskolan Lövhyddan i Alingsås. Här går totalt 16 barn, varav tio är under ett och ett halvt år. Camilla beskriv­er att det är tungt både fysiskt och psyk­iskt att räcka till.

– Det är sådant tryck nu på förskolan, så många barn som ska ha plats. Det krävs mycket för att hinna se alla barn, både de nya och de som gått här ett tag.

TIPS! Med hjälp av KA:s klickbara karta kan du se hur stora barngrupperna är i din kommun

I dag har de flesta förskolor delat upp barnen i särskilda småbarnsavdelningar. Den förändringen kom i kölvattnet av 1990-talets nedskärningar. Det ansågs lättare att klara av en grupp där barnen var i samma ålder när bemanningen skars ner. Samtidigt visar forskning att små barn inte klarar av lika många mänskliga relationer och Skolverket har därför sagt att en småbarnsgrupp inte ska innehålla fler än sex till tolv barn.

Det är dock ett riktmärke många förskolor inte lever upp till. 2016 var det 74 procent av kommunerna som hade en genomsnittlig gruppstorlek på mer än tolv barn för barn i åldern ett till tre år. I de kommuner där det är värst består grupperna i snitt av 16 barn. Precis som på förskolan Lövhyddan i Alingsås, där Camilla just satt sig bredvid den gula rutschkanan i plast och vinkar till sig en ljuslockig flicka på två år.

– Kom Lilly! Vill du vara med och åka?

Flickan tvekar först, men klättrar sedan glatt upp för att glida ner. I famnen håller Camilla 1,5-åringen Viola Mohammad. Men Mohamed Sharif, drygt 2,5 år, vill också vara med och kramas och lägger sin kind mot Camillas. Närheten är det som lockat Camilla att arbeta med de allra minsta.

Camilla Winsnes

– Min mamma säger ibland ”ska du inte läsa vidare till förskollärare?”, men jag vill inte hålla på med en massa papper och planering. Det är det här, närheten och omvårdnaden om barnen, som gör att jag vill jobba i förskolan.

Just nu skolas fyra barn in på Grodan. Det innebär att det är många nya vuxna där, alltså föräldrar, som barnen inte känner. En del blir ledsna när de påminns om att deras egen mamma eller pappa inte är här, berättar Camilla Winsnes.

När man arbetar med små barn är det viktigt att skapa möjligheter för barnet att knyta an till en pedagog. Det gör att det kan vara extra krävande att jobba i en småbarnsgrupp. Det menar förskolläraren, småbarnspedagogen och föreläsaren Helena Lindfors.

–   Du lånar ut hela ditt jag och blir en ­vikarierande anknytningsperson för föräldrarna. När du arbetar med små barn är omsorgsbiten det allra viktigaste, säger hon.

Lyckas barnet inte knyta an på ett tillfredsställande sätt riskerar barnet att bli stressat. En del skriker eller bits, andra blir tysta. Det leder ofta till att en personal blir låst vid ett barn, vilket ökar arbets­belastningen för de övriga. Helena Lindfors menar att det ställer särskilt höga krav på den personal som jobbar i småbarnsgrupperna. Krav som kan vara nästan omöjliga att leva upp till när barngrupperna är alldeles för stora.

Camilla Winsnes, som också är arbetsplatsombud och skyddsombud, har flera saker på sin önskelista för att förbättra arbetsmiljön, exempelvis ett höj- och sänkbart skötbord. Men allra viktigast är tveklöst att minska antalet barn.

–  Tänk att få vara en personal på tre barn. Då skulle jag hinna med att trösta och göra det jag vill göra för barnen.

Barnskötaren Lena Lind jobbar på Lövhyddans andra småbarnsavdelning, Lingon­tuvan. Hon delar inte riktigt sin kollegas bild av arbets­miljön. Visserligen har bemanningen sänkts sedan hon började i förskolan 1995. Då var de tre hel­tider och en på 75 procent på 16 barn. Den 75-procentiga tjänsten har tagits bort.

–  Men det har skett successivt, så man har vant sig. Jag tycker vi har en bra bemanning. Vi är tre som jobbat länge och har en bra dialog i arbetslaget.

Foto: Maja Kristina Nylander

Lena Lind, som själv har en dålig rygg, menar att det är viktigt att tänka på hur man lyfter barnen. Och ofta är det bara till maten hon behöver hjälpa barnen upp på stolen.

– Jag är mån om min hälsa och tränar ­efter jobbet. Det tror jag man måste förstå när man har det här yrket, att det är viktigt att ta hand om sig själv.

Per Jonzén är chef för Lövhyddans förskola. När KA frågar honom om vad ­arbetsgivaren har gjort för att underlätta för den personal som jobbar med de minsta barnen, kan han inte ge något exempel.

–   När det gäller det rent fysiska kan man ju arbeta med att få barnen att klara av att göra en del moment själva, säger han till slut.

Men personalen säger att det är svårt att ­hinna med det, för då kommer de aldrig ut?

–  Det är klart att det är knepigt på så sätt att barngruppernas storlek inte minskar, säger Per Jonzén, men förklarar att det krävs så stora grupper för att förskole­verksamheten ska gå ihop rent ekonomiskt.

–  Vi har ju ett utvecklingsuppdrag från Skolverket att minska på barngrupperna, men det är svårt eftersom vi inte har fått extra resurser som motsvarar det. Egentligen skulle vi behöva ha större grupper än 16 barn.

För två år sedan sköt regeringen till pengar för att minska barngrupperna. Intresset från förskolorna var stort och Skolverket tvingades prioritera skolor med störst behov. Barngrupperna har också minskat något, men som KA:s granskning visar är de fortfarande för stora i de flesta kommuner.

”Egentligen skulle vi behöva ha större grupper än 16 barn”.

På arbetsgivarorganisationen Sverige Kommuner och Landsting, SKL, påpekar man att det är svårt att snabbt minska grupperna eftersom det är brist på lokaler och på personal. SKL är i färd med att ta fram åtgärder bland annat för att göra barnskötaryrket mer attraktivt.

Förskolan har höga sjukskrivningar för stress och utmattning. Vad spelar barngruppernas storlek för roll?

– Gruppernas storlek är en del som är viktig att bevaka, men också vad man har för utbildning och kompetens i arbetslaget, barnens ålder och bakgrund, samt hur lokalerna är utformade, säger Maria Caryll, sektionschef på SKL.

TIPSA KA! Det här är den första delen i en serie där vi granskar förskolan. Har du tips på något vi borde skriva om? Hör av er till Helena Gunnarsson: helena.gunnarsson@ka.se eller Johan Erlandsson: johan erlandsson@ka.se.