Matglädjen i fokus på Leopold

Daniela Lorenz.

Klockan är 7.30 när personalen på Restaurang Leopold samlas. Trots att det bara är tre timmar tills de första luncherna ska kör­as ut och väldigt lite är förberett i förväg ­vilar ett trivsamt lugn över dem. 

–  Det gäller att ha en bra planering som håller. Alla här vet vad de ska göra, säger ­Daniela Lorenz, köks- och restaurangansvarig.

Kocken Kajsa Boqvist hämtar en säck med ris.

–  Det är till dagens nasi goreng, säger hon. 

Det är en av de tre lunchrätterna i dag. Fisk­gratäng och falafel finns också på menyn och så sallad­er och bärkompott till efterrätt. Efter lunch är det dags att laga middagsrätten, som i dag är pastagratäng med ost och broccoli. 

–  Men i dag är vi glada, för det är bara en middagsrätt. Annars är det alltid en vegetarisk och en fisk- eller kötträtt, säger Daniela.

”Många av våra matgäster äter bara den mat vi lagar och då är det viktigt att vara lyhörd och respektfull. Vi är ju till för dem.”

Restaurang Leopold ligger i Uppsala kommun och tillhör Måltidsservice, en samlande enhet för köken i alla kommunala verksamheter. Ambition­erna är höga. Målet är inte bara att den ska smaka bra utan också att den ska vara hållbar. Senast år 2023 ska all mat som serveras vara 100 procent ekologisk. Redan nu är mer än en tredjedel av all mat det. Att få in mycket lokalproducerat är ett ­annat mål. Allt kaffe är från det lokala kafferosteriet och köttet är från en lokal producent. 

Ambitionerna verkar ge resultat för kvaliteten. Under de senaste åren har flera personer och kök i kommunen vunnit priser i olika mattävlingar. I år är Restaurang Leopold en av tre finalister från hela land­et i Guldkons kategori Seniormatglädje. Daniela Lorenz är stolt.

–  Men jag tror inte bara det beror på mat­en. Vi har också en bra kontakt med matgästerna och vi lyssnar på dem. Många av våra matgäster äter bara den mat vi lagar och då är det viktigt att vara lyhörd och respektfull. Vi är ju till för dem, säger hon.

De har hittat flera sätt att nå ut. I restaurangen står en förslagslåda för önskemål. De flesta av gästerna bor också i lägen­heter i husen runt omkring och Daniela försöker vara med på de husmöten som hålls för att prata direkt med dem. Ännu viktigare är den dagliga kontakten. Det är vid serveringsdisken som de berättar vad de tycker om maten, eller om livet för den delen.

Özlem van Velsen.

–  Vi blir lite som kompisar eller familj för en del. Många av dem som kommer hit behöver träffa andra. Jag ger 110 procent till dem, säger köksbiträdet Özlem van Velsen, som står i restaurangen och strålar i kapp med kollegan Kristina Löfling. 

Det märks tydligt att båda gillar sitt jobb och det blir många ”Hej, hur mår du i dag?” och ”Det var länge sedan!” medan portionerna serveras. Omsorgen märks också på inredningen och möblerna. Vid väggen framme vid serveringsdisken står en soffa som införskaffades när personalen upptäckte att det var många som kom och ställde sig i kö innan restaurangen öppnar. Nu kan de sittköa i stället. Marianne Arvidsson är först på plats i dag.

–  Det är så bra att sitta och vänta. Jag ska ta fiskgratäng. Det är gott det, säger hon och ler stort mot Özlem.

”Vi får flera studiebesök och inspirationsdagar och de som inte får gå på galan kommer att få äta en middag lagad av årets kock. Så det blir bra.”

Den 4 maj blir det klart vilken av de tre nominerade äldrerestaurangerna som vinner Guldkon. På Leopold känner man sig som vinnare oavsett hur det går. Inte ens att det bara finns tre platser till finalgalan verkar vara ett problem.

– Alla kommer att få något. Vi får flera studiebesök och inspirationsdagar och de som inte får gå på galan kommer att få äta en middag lagad av årets kock. Så det blir bra, säger Daniela i sorlet av finsk schlagerpop som strömmar ut ur kökets radio.

Det är praktikanten William ”Ville” Gislason som spelar och flera av de andra nynnar med och skrattar. Och kanske är just det den största vinsten för personalen på Leopold. Att ha kollegor som ler.