Vägen tillbaka efter sjukskrivningen

LÄS OCKSÅ: Nu orkar Ulrika jobba heltid

Men man måste vara beredd på att göra förändringar. Och komma ihåg att arbets­belastningen ska ökas stegvis. Det säger Åsa Kruse, leg psykolog och leg psykoterapeut med KBT-inriktning som arbetat med stressproblematik i 15 år, nu för företagshälsan. Hon har också skrivit boken ”Tillbaka till jobbet” (Natur & Kultur).

– Människor tror inte att det här är lätt, det måste få ta tid, säger Åsa Kruse.

Samtidigt är hon bestämd med att en lång sjukskrivning inte gör någonting bättre. 

– Sjukskrivning är bara ett verktyg för att vila och få distans, men det löser inte problemen. Det finns en orsak och den måste få en behandling som är förändringsinriktad.

Man ska inte vara för snabb med att komma tillbaka till jobbet. Samtidigt ska man försöka komma tillbaka så fort man vilat upp sig. Det kan räcka att man är på arbetsplatsen två timmar om dagen.

– Man ska börja stegvis med sänkta krav och träna­ på det som är svårt.

”Det är en helt annan situation att vara på jobbet, därför ska man gå tillbaka dit och träna på det som är svårt.”

Många är rädda för att gå tillbaka och är hemma i väntan på att de ska må bra till 100 procent. 

– Men det är en helt annan situation att vara på jobbet, därför ska man gå tillbaka dit och träna på det som är svårt, säger Åsa Kruse.

Majoriteten av dem hon träffar lider av stress som finns både hemma och på jobbet.

– Det är personer som är ambitiösa och har svårt att sätta gränser för vad de hinner och orkar.

För att komma till rätta med problemen räcker det inte, enligt Åsa Kruse, att öva på avslappning eller­ delta i en samtalsgrupp. I stället behöver man få hjälp av en psykolog eller psykoterapeut att arbeta individuellt och förändringsinriktat. Om många upplever att arbetsbelastningen är för hög, då ska gruppen säga ifrån, arbetsgivaren har ett arbetsmiljöansvar.

Även om man är sjukskriven så behöver man ha kontakt med jobbet. Helst ska man ha ett rehab­möte med chefen och företagshälsan redan efter några veckor. Om man tycker att chefen inte förstår kan man vända sig till en högre chef. Någon från facket kan också vara med. Ett sådant möte kan göra att man inte går tillbaka för tidigt. 

När man sedan ska tillbaka till jobbet är det bra att förbereda sig och boka in ett möte med chefen några veckor innan man ska vara tillbaka. 

– Det är viktigt att vi som håller i behandlingen är med, vi kan kolla av vad som verkar lagom.

”Man ska inte styras av rädslan, men ta det gradvis, sänka kraven och bara gå dit. Annars blir rädslan större.”

Många är rädda för att komma tillbaka.

– Man ska inte styras av rädslan, men ta det gradvis, sänka kraven och bara gå dit. Annars blir rädslan större.

Om man känner panik kan man lägga in nöd­utgångar. Man kan till exempel tänka att jag ska bara stanna en timme, men gå tillbaka i morgon.

Kanske kommer en del av symptomen tillbaka. Men om återgången är realistiskt planerad och det finns ett förändringsfokus minskar risken för bakslag. 

Åsa Kruse betonar att man behöver få individuell hjälp för att veta vad som stressar, därför bör behandling med beteendevetare fortsätta även när man börjat jobba.

De flesta som får stöd och hjälp mår bättre inom tre månader. Men man kan sällan köra på som förut.

– Det är inte meningen, en person som aldrig satt gränser måste jobba med det.

Många har också en ökad stresskänslighet.

– Det kan vara så att de inte lyssnat på signalerna tidigare, då är det ett sundhetstecken.