Hon bytte jobb och fick 5000 mer i lön

KA har i veckan berättat om att det är rekordstor brist på undersköterskor i så gott som hela landet. Samtidigt syns få tecken på att arbetsgivare erbjuder bättre lön eller villkor för att locka personal. Men det finns undersköterskor som själva ställer krav – och får igenom dem. Gunnel Ahlman trivdes med sitt jobb på ett kommunalt äldreboende i Göteborgs stad. Men trots att hon hade många års erfarenhet och var specialiserad undersköterska inom geriatrik var löneutvecklingen dålig.

– Jag hade jobbat natt i många år och vi är lite bortglömda och halkar efter lönemässigt. Kanske bara med någon hundralapp i månaden men det blir mycket på tio år, säger Gunnel Ahlman.

När hon pratade med sin chef fick hon varje år höra att de skulle göra något åt Gunnels lön, men det hände aldrig. Efter 35 år inom kommunen fick Gunnel Ahlman nog och sökte nytt jobb på ett stiftelseägt äldreboende.

– Jag drog till rejält och krävde 4000 mer i lön och sa att jag också ville vara med i lönerevisionen det året.

”Fortfarande erbjuder många arbetsgivare bara visstidsanställningar till att börja med. Det är ju helt galet.”

Arbetsgivaren gick med på hennes krav och den första december 2015 bytte Gunnel jobb. Att det är stort brist på undersköterskor tror Gunnel Ahlman spelade en roll för att hon kunde få en så pass mycket högre lön. Men hon tror egentligen att hon hade kunnat byta jobb för tio år sedan och få igenom förbättringar, om än inte lika stora.

– Har man en undersköterskeutbildning i dag och lite erfarenhet så är arbetsmarknaden god. Jag fick fast tjänst, men fortfarande erbjuder många arbetsgivare bara visstidsanställningar till att börja med. Det är ju helt galet, precis som att de tror att rätt som det är kommer det att bli färre äldre, säger Gunnel Ahlman och skrattar.

På anställningsintervjun hade arbetsgivaren talat om att de satsar mycket på utbildning. När det kom en kurs som Gunnel ville gå, ansökte hon om att få läsa den på arbetstid. Men fick nej.

– Då tänkte jag skit i det, jag söker nytt jobb.

Hon gick tillbaka till Göteborgs stad, krävde högre lön och ett löfte om att få gå kursen hon sökt på betald arbetstid. I dag arbetar Gunnel Ahlman på ett kommunalt äldreboende och en del av arbetstiden läser hon en utbildning i välfärdsteknologi.

– Det är jättespännande och utvecklande!

På 13 månader har hon alltså bytt jobb två gånger, höjt sin lön med totalt 5000 kronor till 30 200 kronor och njuter av att få kompetensutveckla sig. Någon missunnsamhet från kollegor har Gunnel Ahlman inte mött. I stället har fler gjort som hon med gott resultat, inte bara lönemässigt.

– En kollega till mig har till exempel fått igenom att aldrig jobba helger, hon vill vara med familjen.

”Vi ska inte skämmas för våra löner, vi ska prata om dem och våga tala om vad vi kan och är bra på.”

Gunnel Ahlman som också jobbat fackligt i många år tycker att anställda i vården måste våga prata mera om lönen, och det gäller även fackligt förtroendevalda.

– Vi ska inte skämmas för våra löner, vi ska prata om dem och våga tala om vad vi kan och är bra på. Många av oss som jobbat länge ser lite snett på yngre som är kaxiga och kräver hög lön. Men vi borde ta tillvara på den kaxigheten och lära av den för det kan höja hela kollektivet.

Har facket varit för defensivt?

– Jag kan tycka att lönen har varit lite av en bortglömd fråga fackligt. Jag är ingen förespråkare av individuella löner så som utfallet blivit, men jag kan tänka mig en variant där en del är individuell.

Samtidigt kan ansvaret inte bara läggas på individen. Det är inte lätt att förhandla, påpekar Gunnel Ahlman.

– Men jag tror många anställda i vården har gett upp och då behövs det folk som byter jobb och visar att det faktiskt går att ställa krav.