I 1800-talets Paris gör Rafael Padilla succé i clownduon Footit & Chocolat. Rafael njuter av berömmelsen och pengarna, men med tiden väcks en önskan hos honom: Att få uttrycka sig som artist på sina egna villkor – inte bara vara en svart pajas som blir utskrattad av den vita publiken.
Rafael Padillas far var slav, men själv är han fri i ett land där alla ska vara jämlika – så varför skulle hans önskan vara orimlig? Men biopubliken sitter inne med det dystra facit: att inte ens idag, över hundra år senare, klarar vi att bortse hudfärgen. Just här, i filmens mitt, fungerar den som bäst, när stämningen bygger på den outtalade skillnaden mellan Rafaels tro på människorna och åskådarnas välgrundade misstro.
Men till stora delar lider filmen av övertydlighet, och när det oundvikliga bakslaget ska skildras blir det alltför sentimentalt.
Footit & Chocolat fanns på riktigt, några korta filmklipp finns på Youtube.
