Det är inte den sorts dokumentär där vi får ta del av bandmedlemmarnas innersta tankar eller vad låtarna egentligen handlar om. Oasis frontfigurer Liam och Noel Gallagher framstår som ganska osympatiska, korkade och säger inte så mycket. Hur låtarna, som inte är dåliga, egentligen kommit till blir lite av ett mysterium för mig.

Trots detta är det en snygg, välgjord och underhållande rockdokumentär. Med ett rikt arkivmaterial får vi följa bandet från uppväxten i Manchesters arbetarklass till att de slog igenom på 90-talet och blev det största brittiska bandet sedan Beatles.

Det är bäst i början, sedan blir det en röra av skandaler och bråk.

Vi får framför allt veta tre saker om bröderna Gallagher: de bråkar, tycker om droger och uppskattar sin mamma, som kämpade med tre söner och tre jobb.