Undersköterskor får större ansvar
Johanna Walter är undersköterskan som fick bli sektionsledare. Oftast är det sjuksköterskornas roll, men den stora bristen på sjuksköterskor gjorde att NÄL-sjukhuset i Trollhättan fick tänka annorlunda.
I den T-formade korridoren går en sjukgymnast och hjälper en patient att röra på sig efter en höftfraktur. I övrigt är det ganska lugnt och tyst på avdelning GOA (geriatrisk ortopedisk akutvårdsavdelning) på NÄL-sjukhuset i Trollhättan.
– Ja, nu är det lugn men på vintern halkar folk och på sommaren är det många sommargäster som ramlar och så… säger Johanna Walter medan hon visar oss in på sitt kontor.
Johanna Walter är den första undersköterskan inom NU-sjukvården, som består av NÄL-sjukhuset och Uddevallas sjukhus, att bli sektionsledare. Det innebär att hon fungerar ungefär som en biträdande avdelningschef. Tidigare har sektionsledarna alltid varit sjuksköterskor.
– Som undersköterska känner man sig mycket mer behövd, och det känns verkligen som att man har fått förtroende, säger Johanna Walter.
”Det är jätteroligt att jag får kompetensutvecklas, och inte bara ägna mig åt den här basala omvårdnaden.”
Avdelningschef Magnus Fondin tittar in i rummet. Han väntar på en undersköterska som ska på arbetsintervju, och undrar om Johanna vet när hon kommer.
– Jag vågar inte bestämma någonting utan henne, säger Magnus Fondin och skrattar.
Johanna är den som går igenom alla cv:n, ringer och bokar intervjuer som hon också oftast är med på. Just nu jobbar Johanna också mycket med att snickra ihop ett schema, och annars har hon bland annat koll på fakturor och avvikelserapporter.
– Det är jätteroligt att jag får kompetensutvecklas, och inte bara ägna mig åt den här basala omvårdnaden. Vi försöker hela tiden komma på lösningar för att avlasta sköterskorna så mycket som möjligt och jag tycker det har blivit väldigt stora framsteg mot hur det har varit, säger hon.
”Rätt person är viktigare än formell titel … Har du då en undersköterska som gör jobbet lika bra så är ju svaret givet tycker jag.”
Som så många andra sjukhusavdelningar i Sverige har GOA drabbats hårt av sjuksköterske-bristen. I ungefär ett år har de fått dra ner på vårdplatser, från 26 till 16 stycken, och det har varit svårt att rekrytera nya sjuksköterskor.
När Magnus Fondin tillträdde som avdelningschef för två år sedan funderade han mycket på hur de kunde utnyttja undersköterskornas kompetens för att avlasta sjuksköterskorna. När den förra sektionsledaren gick på mammaledighet släppte han därför sektionsledarrollen fri.
– Rätt person är viktigare än formell titel. De sjuksköterskor vi har borde nog vara ute i vården som det ser ut nu. Det finns inte alltid möjlighet att avsätta sjuksköterskor till administrativa uppdrag. Har du då en undersköterska som gör jobbet lika bra så är ju svaret givet tycker jag, säger Magnus Fondin.
De av sjuksköterskornas uppgifter som även undersköterskor kan utföra har plockats bort från sjuksköterskorna. I dag gör undersköterskorna på avdelningen därför sådant som tidigare var vanligt att sjuksköterskorna gjorde.
De lägger om sår, tar venprover, dokumenterar i journalsystemet och så vidare. Arbetsgivaren har även låtit Jonas Kårebrand, undersköterska, fungera som receptionist. Jonas tror att det kan vara en fördel att ha en undersköterska som sektionsledare.
– På många ställen kanske man har en sektionsledare som inte varit ute i vården på länge. Men eftersom Johanna är ny på denna position så är hon kvar i verkligheten och ser med andra ögon. Hon har en verklighetsförankring på golvet, säger han.
Vad har förändrats för dig och hur funkar det?
Max Thörnblad,
undersköterska:
– Vi får ta EKG, provtagning … ja, sådant som sjuksköterskorna gjorde förut, och det är det jag är intresserad av. Man kommer inte till jobbet en enda dag utan att lära sig någonting nytt. Vi samarbetar också mycket mer i dag. Det är inte lika uppdelat i att ”det här är sjuksköterskornas jobb, det här är undersköterskornas jobb” så vi har liksom blivit tajtare.
Lovisa Svantesson,
undersköterska:
– Jag har bara jobbat här sedan mitten av februari, men det känns som att det är bättre sammanhållning här än på många andra ställen eftersom vi hjälper varandra och samarbetar mer.
Viktor Weifors,
undersköterska:
– När receptionisten inte är här så brukar jag vara den som svarar i telefon, bokar transporter till patienter som ska hem. Lite samordning så. Det är kul att få prova lite nytt, lite administration och sådant. Det är lite annorlunda.