När Linnea blir tillsammans med Love blir hon en annan både i sina egna ögon och i kompisarnas. Men Love flyttar till Gävle för att gå en utbildning, och kvar hemma blir Linnea i ett liv som liknar hennes gamla liv, men med helt nya spelregler.
”Vi ses i mörkret” är en roman om den totalt uppslukande kärleken, den som förändrar allt. Det är ett vanligt tema, men David Wibergs berättarstil gör den här boken till något alldeles eget. Han har en kontroll över språket som låter honom ta kontrollen över läsarens känslor.
Ett stycke kan börja med en objektiv beskrivning, för att sedan övergå till en alternativ verklighet, skapad ur Linneas känslokaos. Exakt var övergången sker går inte att säga, och det skapar en stor osäkerhet.
Wiberg har absolut gehör för det subtila samspelet mellan människor, med dess många dubbla budskap och dolda avsikter. Mycket skrivs inte rent ut, istället får små detaljer stor betydelse – som hur någon tittar på sin temugg eller hur något inte sägs som borde ha sagts. Stämningen kan vända och bli olycksbådande, utan att man kan peka ut vad som skapade vändningen.
Texten är så tät att man måste ta pauser i läsningen för att andas, och för att återvinna kontrollen över sina känslor.
Förlaget sorterar den här boken under ”Böcker för unga”. Det är en onödig begräsning av en bok som har så mycket att ge även äldre läsare.
