Fixarbrandisen Linus förhindrar fall

Elsa Fransson öppnar dörren med ett leende. Nu ska vårgardinerna upp. Linus Persson kliver in med en stege i handen och snart fyller deras prat och skratt köket.

Elsa trär tyget på stången och räcker upp den till Linus som avslutar jobbet. 

– Det är jättebra att hjälpen finns. Annars hade jag gjort det själv eller frågat barnen, men det här är smidigare, säger hon.

Lidköpings kommun vill inte att Elsa och andra äldre kliver upp på höjder. Sedan tio år tillbaka finansierar vård- och omsorgsförvaltningen därför fixarbrandisen, som hjälper till gratis hos den som fyllt 67 år. 

Linus är brandman på Räddningstjänsten Västra Skaraborg. Han blev fixarbrandis 2014 och utför nu operativa uppgifter till 20 procent men rycker ut till äldre största delen av arbetstiden. Förra året gjorde han 1  117 hembesök. Linus ser fördelar med att en brandman gör jobbet.

– Den här målgruppen når vi inte så lätt. Vi utbildar sexåringar som vi sedan följer genom skolan och arbetslivet, men när de går i pension förlorar vi kontakten. Vid besöken får jag en chans att påminna om brandvarnare och göra en snabb säkerhetskontroll.

”Kan vi förebygga att en enda person inte ramlar och bryter sig så har vi tjänat in min tjänst.”

Fixarbrandisens primära mål är att förhindra fallolyckor. De orsakar flest dödsfall bland äldre och är en dyr affär för samhället. Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kostar fallolyckorna nästan tio miljarder årligen. Prislappen för vård och rehabilitering av ett enda höftledsbrott är runt 400   000 kronor, ungefär lika mycket som fixarbrandisen kostar per år.

– Kan vi förebygga att en enda person inte ramlar och bryter sig så har vi tjänat in min tjänst, säger Linus.

Siffrorna går åt rätt håll. På tio år har antalet höftledsbrott i Lidköping minskat med närmare 50 procent.

– Det är en markant skillnad mot resten av Sverige. Vi vill gärna tro att fixarbrandisen har åtminstone en del av det.

Hos Elsa Fransson är nu de gröna vårgardinerna  uppe och köket ser genast piggare ut. Linus rättar till ett veck i kappan.

– Ser det bra ut, Elsa? Fast du kommer väl ändå att rätta till dem sen, skojar han.

Efter en koll av brandvarnaren är det dags att gå. När Elsa tackar svarar Linus att han gärna hjälper till. Han har slutat att säga ”det var så lite”. 

– För pensionärerna är det mycket. Det tar mig några minuter att hänga upp en gardin eller byta en lampa, men för dem kan det vara helt omöjligt.