Gångvägarna följer oss bort förbi fotbollsplanerna. Fåglarna har börjat svara i träden, byggjobbarnas jackor uppknäppta borta vid motorvägen, min systers hand sträckt in i barnvagnen för att kontrollera den temperatur hon inte själv känner.

– Tror du att hon är för varm?

I min högra ficka ligger telefonen på högsta volym, alltid högsta volym. Inte för att kärleken kanske kommer höra av sig, inte för någon vän ska ringa om att ta en öl i Örnsberg. Utan för att chansen till försörjning ligger i min förmåga att snabbt kunna höra sms:en. Inte daglönare, men timanställd. 

”Vi har ett kökspass på Skeppsholmen, kl 16-01, svara gärna fort!”

Jag tackar ja och tvingas ringa mina vänner och förklara att jag för andra gången måste ställa in vårt biobesök. Med en hand under min systerdotters nacke svarar jag min syster att hon nog är lagom varm, tänker att det är tur att jag inte själv har barn så att jag till på köpet måste försöka hitta någon som kan vara barnvakt. 

När vi närmar oss mitt kvarter frågar min syster om jag vet om mitt andrahandskontrakt på lägenheten kommer att förlängas. Efter att ha flyttat runt på korta kontrakt i sex år har jag nu gjort min bostadskarriär och lyckats få tag på ett vitt andrahandskontrakt, där jag dessutom kunnat bo i över ett år. Men det är en tid när ingenting är säkert. Från månad till månad vet man inte sin inkomst och dessutom oroar man sig för om man ens kommer ha en hyra att betala. Telefonen som ett ständigt hot. När som helst har den under de senaste åren kunnat ringa med budskapet om att det svarta andrahandskontraktet man haft på lägenheten blivit uppsagt.  

Vi har rört oss långt bort från det samhälle vi skulle vilja ge våra barn eller systerdöttrar. Men här står vi nu, och vi behöver hitta riktning igen. Otryggheten är en del av systemet och det är fel på systemet. Nej, systemet är fel. Det är orimligt att det går att tjäna pengar på andras otrygghet. 

Jag och min syster följer gångvägarna genom kvarteret med barnvagnen. Letar efter en riktning bort från ett samhälle där ingenting är säkert om man inte har miljoner eller makt över sitt arbete. Och vi behöver hitta riktningen snart, för jag vill kunna dra historierna för min systerdotter om hur tokigt det var förr, när telefonerna var antingen ett hot eller en kortsiktig räddning. 

 

PS: Alla förtjänar trygga liv. Gå in på www.folkkampanjforasylratt.se och skriv på mot tillfälliga uppehållstillstånd och inskränkningar i asylrätten.