Känt sedan tidigare är att SKL gärna ser sifferlösa, långa avtal som helst gäller tillsvidare. Arbetsgivarna vill att löneavtalen ska bygga på lokal lönebildning med individuell och differentierad lönesättning. Inför avtalsrörelsen 2016 slår arbetsgivarna nu fast att löneavtalen inte ska innehålla individgarantier eller bestämmelser om lägstalöner.

Samtidigt krävs en anpassning av ob-ersättningen. SKL anser att bestämmelserna om vad som anses som obekväm arbetstid inte stämmer överens med ett modernt arbetsliv och ökade krav på tillgänglighet.

SKL hänvisar i sitt inriktningsdokument till den demografiska utvecklingen och den stora invandringen. Därför vill arbetsgivarna öppna upp för fler enkla jobb och behov av nya kompetenser.

”Utvecklingen ökar behovet av att se över om bestämmelserna i avtalen är tillräckligt flexibla och stödjer de ökade och nya krav som ställs för att klara kompetensförsörjningen till välfärden.”

Arbetsgivarna anser att anställningsvillkoren behöver bli mer flexibla, att de ska öppnas upp för lokala anpassningar, både genom lokala kollektivavtal men också genom överenskommelser mellan chef och medarbetare.

SKL vill förändra bestämmelserna vid arbetsbrist. Målet är en tydligare koppling mellan verksamheten där arbetsbristen uppstår och vilka medarbetare som ingår i turordningskretsen.

Liksom Kommunal vill SKL se över BEA, bestämmelserna för arbetstagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessutom vill SKL göra både avtalen om löner och allmänna anställningsvillkor ”mer användarvänliga”.