Monica gick från hästar till elefanter

Monica Rehn. Foto: Maria Steen

Tänk dig ett stall och lägg på ett kilo doft ytterligare. 

Det första en reporter från stadsmiljö slås av i elefanthuset är stanken. Kläderna pyr efteråt. 

Det andra är storleken på dessa djur. En vuxen elefant väger normalt mellan tre och sju ton.

Är du aldrig rädd eller orolig?

– Nej. Men ibland är man kanske lite dum. Jag är så van.

Samtidigt ägnar hon, som Kommunals arbetsplatsombud, mycket tid åt säkerhetsfrågor. En självklar rutin är till exempel att de alltid är två när de går in till elefanterna.

Monica började här som extrapersonal för 35 år sedan med ponnyridningar. Nu har hon och hennes tre kollegor hand om parkens tyngsta och största attraktioner. Förutom elefanterna pysslar hon även om noshörningarna, girafferna och elanderna (en stor antilopart). Allt har hon lärt sig på plats av erfarna djurvårdare. Nu är det hon som lär ut vad hon kan till de yngre. 

– Vi har vuxit upp tillsammans här i djurparken, hon och jag, säger Monica kärleksfullt och pekar på 37-åriga N’Yoka.

En bit bort, i en egen del, står elefanttjuren Yoga och skriker. Han vill ha mat men får nöja sig med en liten pelletsbit som Monica kastar till honom så länge. Med honom har de det som på djurvårdarspråk kallas ”protected contact”, matning, rengör­ing och omvårdnad sker bakom galler. 

Yoga har kommit hit för att på sikt avla fram nya elefanter men är än så länge ett oskrivet kort. Den tidigare avelsstjuren har flyttat till Valencia, vilket en så kallad artkoordinator beslutat om, inom EEP, ett europeiskt avelsprogram för hotade arter.

”På vintern är det mycket man ska sysselsätta dem med. Det blir nästan som ett dagis ibland.”

När djuren går ut, går Monica in. Hon skyfflar bort spillning, pinnar och gammal halm, innan golvet spolas rent. Sedan tas elefanterna in och får sina fötter duschade. 

– Lyft säger Monica, och bjässarna lyfter på sina enorma ben. 

Långa snablar sträcker sig nyfiket efter Monica.

Sedan tas de ut igen, och de lägger in frukosthö i elefantstallarna. 

Vid lunchtid upprepas proceduren. På eftermiddag­en förbereds det för kvällen och natten på samma sätt. Helst ska det hinnas med lite träning och utmaningar också.

– På vintern är det mycket man ska sysselsätta dem med. Det blir nästan som ett dagis ibland. På sommaren är djuren ute dygnet runt. Då är det mer städning utomhus, till exempel krattning, vilket gör sommarsäsongen mer krävande fysiskt, berättar Monica.

Det tredje som slår en utomstående är otidsenligheten. Att hålla exotiska djur inlåsta känns som ett arv från kolonialismen, som inte riktigt passar in i dessa dagar.

– Hade vi haft elefanterna på det gamla sättet, då de levde mindre fritt så hade det ju inte känts bra. Men man har mycket mer koll i djurparkerna nu för tiden, och vi gör hela tiden det bästa, säger Monica Rehn.