Nu flyttar Jacinta till barnen i Kenya

Frihamnen i Stockholm, den 16 september. En stor container ska fyllas med skänkta saker, och skickas med båt till Kenya. 

Jacinta Njoroges vänner och bekanta lastar, medan Jacinta står med telefonen vid örat och dirigerar bilar som är på väg med fler gåvor. 

Hon har fullt upp, om några dagar fyller hon 61 och går i pension. Bara några dagar efter det, 28 september, går flytten till Kenya. 

Det var år 2000 som Jacinta startade ett barnhem i sin gamla hemby Kampi ya Moto i Kenya. Idén fick hon när hon var på besök och såg de många föräldralösa barnen. De flesta av barnens föräldrar hade dött i aids.

Jacinta hade en bit mark som hon ärvt av sin mor, och började samla in pengar för att ha råd att starta ett barnhem.

Det första huset som byggdes var inte större än containern i Frihamnen.

– Jag var själv med och byggde. Vi gick till grannarna och bad att få pinnar, och använde lera och kospillning, berättar Jacinta och visar hur de stampade för att få golvet jämnt och hårt.

LÄS MER: Alla artiklar om Jacintas barnhem

Sedan dess har det mesta av tiden mellan arbetspassen som vårdbiträde gått till barnhemmet. Hon har samlat in pengar och prylar, ordnat med transport av gåvorna och ringt en oändlig mängd telefonsamtal till Kenya för att lösa olika problem.

Barnhemmet har växt från en lerhydda till ett stort komplex med flera stenhus: Sovsalar, matsal, bibliotek, sjukstuga… Det finns numera el och vatten, och i dag bor där över 80 barn. 

Dessutom finns det förskola och skola upp till åttonde klass, som används även av barn som inte bor på barnhemmet.

Under åren har Jacinta åkt till Kenya så ofta hon har kunnat för att besöka ”sina barn”. Nu ser hon fram emot att kunna ägna sig åt det på heltid. Det är så mycket hon vill göra som inte har hunnits med än.

En viktig sak är att ordna utbildning och jobb åt de barn som gått ut skolan. Det är knepigt i ett land där utbildning kostar pengar och arbetslösheten är 40 procent.

– Det blir lättare när jag är där, för då hinner jag knacka på fler dörrar, säger Jacinta.

En annan sak är att hitta fler lokala sponsorer.

– Det är mer hållbart. Och det finns folk som har pengar i Kenya, säger Jacinta.

Om ekonomin ska fungera långsiktigt gäller det inte bara att skaffa mer pengar. Det är också viktigt att hålla nere kostnaderna.  

Jacinta ser framför sig att barnhemmet blir mer självförsörjande. En idé är att bygga ett växthus och skaffa några grisar; grisarnas avföring blir till biogas som används till matlagning. På det sättet sänker man matkostnaderna, sparar på ved och förenklar matlagningen.

– Det blir både billigt och miljövänligt, säger Jacinta.

En del av detta har Jacinta försökt genomföra tidigare, under sina besök. Men den anställda personalen har fullt upp med sitt dagliga arbete och därför inte kunnat fortsätta arbetet i hennes frånvaro. 

Jacinta Njoroge har bott på flera olika platser i världen. I Kenya har hon inte bott någon längre tid sedan 1976. Men hon har många vänner och släktingar där, och sedan ett par år har hon ett eget hus en bit ifrån barnhemmet, så hon är säker på att hon kommer att trivas.

– Just nu är det Sverige som känns mest hemma. Men Kenya är också hemma, säger Jacinta.

Många kommunalare stödjer barnhemmet i dag, och kommer att fortsätta med det. Till exempel genom att sälja bakverk eller göra insamlingar av begagnade kläder och prylar. Även svenska företag, organisationer och sektioner i Kommunal fortsätter att ge stöd.