Amir och Sara är uppspelta, de packar för att flytta från Iran till Australien – flyget går samma kväll. Telefonerna ringer oupphörligt, släktingar och grannar kommer och går.
Mitt i packandet händer så något oväntat, som riskerar att stoppa flyttplanerna.
Det som händer är konkret, kroppsligt och omöjligt att bortse ifrån. Jag väljer att se händelsen som en symbol för sorgen över att lämna hemlandet – en sorg som Amir och Sara har skjutit ifrån sig men som de nu tvingas ta itu med.
Det är en sorg så stor att de tvingas sätta sina mänskliga instinkter på paus en stund för att orka genomföra beslutet.
Nima Javidis debutfilm är en lågmäld men gastkramande berättelse med fina skådespelarprestationer.
