Jobbet i psykiatrin blev en diktbok
Marie Norin är aktuell med diktboken ”11.05.05–14.10.17”. Den handlar om hennes tid som boendestödjare i ett privat företag i psykiatrin.
Vad betyder titeln, ”11.05.05–14.10.17”?
– Det är de ungefärliga datumen när jag jobbade som boendestödjare på flera olika enheter i ett privat företag inom psykiatrin.
Varför skrev du en diktbok om arbetet på en gruppenhet?
– Jag är ju författare och har jobbat jättemycket inom vården, det gör man ju när man är författare, som timanställd. Jag fick en timanställning här och kände att jag trivdes jättebra med att jobba med människor som är lite utanför det vanliga samhället. Jag hade bestämt mig för att inte skriva mer dikt, men jag upptäckte att jag började skriva på bussen hem, på kvitton och
sådant, och det blev mer och mer material. Boken kom till lite motvilligt. Det var ett sätt för mig att stå ut med den arbetsgivaren och miljön.
Du beskriver omsorgen, men det finns också kritik mot privatisering av vård och individuell lönesättning.
– Absolut, jag skulle säga att det är precis det som växte fram i mig. När man jobbar i vården känner man orättvisan rent konkret i kroppen. Hur ska jag kunna förbli en bra arbetskamrat och trogen de boende, men ändå säga något om den djupa orättvisan och hur det slår sönder den strukturen som arbetsgivaren byggt upp, för den slår sönder gemenskapen mellan oss som jobbar. Till exempel lönen eller hur det var på personalmöten, det fanns en rädsla att säga saker. Det finns chefer som väldigt gärna anställer timanställda för de är, som jag försöker skriva, utbytbara. En chef sa ”vi älskar er kulturarbetare för ni behöver verkligen de här pengarna.”