De bytte arbetsplats med varandra

Rose-Marie Ejdersved möter oss i korridoren på äldreboendet Sjöboklint i stadsdelen Sjöbo utanför Borås. I dag tar det Rose-Marie bara 20 minuter att cykla till jobbet, i stället för en timme som det gjorde när hon jobbade i Sandared.

I dag är det lugnt på avdelningen och vi blir serverade fika av Rose-Maries kollega Parima Qorbani i ett rymligt vardagsrum. Utanför balkongen lyser solen upp en vägg av vitglittrande körsbärsblommor. Tidigare var det här Josefin Lodmalms arbetsplats, men sedan en månad tillbaka är hon i stället ute i Sandared.

Det har gått flera år sedan Rose-Marie anmälde sig till Medarbetarcentrum, som är som ett slags intern arbetsförmedling för anställda i Borås stad. Det kom en del erbjudanden om jobb hon kunde söka, men inget som hon ville ha. Hon ville fortsätta jobba med gamla, vilket hon gjort sedan hon var 14, och hon ville jobba närmare hemmet.

”Det är därför som det här är så bra, att man kan byta jobb trots att man har åldern emot sig.”

Så en marsdag i år ringde Gerd Andersson från Medarbetarcentrum och frågade om Rose-Marie var intresserad av att byta arbetsplats med Josefin. Rose-Marie, som blir 64 i år, svarade att hon har ju inte så lång tid kvar att jobba. Men det var inga problem.

– Det är därför som det här är så bra, att man kan byta jobb trots att man har åldern emot sig, för det kan vara svårt i det svenska samhället att få flytta på sig när man nått en viss ålder. Tycker jag det är roligt kanske jag stannar till 67.

Det hade hon inte gjort om hon inte fått byta jobb, men nu blev det som att börja om.

I aktivitetsrummet bjuds de äldre på hembakad kaka med vaniljsås. Rose-Marie kör dit Getty Jonsdotter i rullstol och serverar henne fika.

Förutom att hon jobbar närmare sitt hem, tycker Rose-Marie bättre om arbetstiderna här. Hon slipper både delade turer och pass som är längre än åtta timmar.

Josefin Lodmalm tycker å sin sida att delade turer och långa pass är helt okej, så även hon trivs med sina nya arbetstider. Vi har åkt ut till Sandared några mil utanför Borås och möter Josefin på hennes nya arbetsplats, en demensavdelning på Sanderökroken. De gemensamma utrymmena är fyllda av hemlika saker som minner om de äldres tidigare liv: sekretärer med spetsdukar, toalettbord med nagellack, två katter som stryker omkring och inte minst fotografierna på de boende som unga som hänger på varje dörr.

– Det är jättefint för då tänker man på vilka de har varit. Att de har varit unga precis som vi, säger Josefin, på väg till eftermiddagskaffe med de boende.

Även Josefin jobbar nu nära sitt hem, som just nu är hemma hos sin mamma. Häromåret tog Josefin tjänstledigt för att flytta till Berlin med sin man. Hon pluggade tyska men lyckades inte få jobb. Då åkte hon tillbaka till Sverige och Sjöbo­klint. Efter ett tag blev hon sjukskriven på grund av jobbet och upplevde att hon inte fick hjälp att komma tillbaka till arbetet. Hon bestämde sig då för att byta jobb.

Man gör det på prov i sex månader så det inte blir så dramatiskt.

Hon hade hört talas om Medarbetarcentrum för flera år sedan och ringde dit. Redan efter några dagar fick hon veta att Rose-Marie fanns, och det bestämdes att de skulle byta jobb med varandra.

– Det är en jättebra grej. Och man gör det på prov i sex månader så det inte blir så dramatiskt och man måste inte säga upp sig, säger Josefin.

Även Josefins nya chef, Rebecka Plado, ser positivt på jobbväxlingen.

– Jag ser bara fördelar. Ur medarbetarens perspektiv men också för verksamheten, att få in nya erfarenheter. Det är positivt att medarbetaren själv vill, för då går man in med en positiv inställning.

Både Rose-Marie och Josefin var klara över att det är äldrevård de skulle jobba med. Skillnaden är att det ena är en demensavdelning och den andra somatisk. Båda två hade heltidstjänster så både sysselsättningsgrad och lön följde med eftersom det är samma kommun de jobbar i.

För att bytet ska bli permanent måste båda vara nöjda. Så här en månad efter bytet hoppas både Rose-Marie och Josefin att det blir så.