”Badvärdar är samhällsbärare”

Det är inte direkt tyst. I aktivitetsbassängen plaskar tjoande skolbarn och radion spelar pojkbandshits på hög volym. Ändå är det en ganska lugn fredagsförmiddag i simhallen på Angered Arena i Göteborg. Badvärden Johannes Lundberg har precis bytt om till arbetskläder och står i det lilla kontorsrummet med utsikt över två bassänger.

– Att jobba i simhall, det är som dag och natt vissa tider. På vardagar kommer stamgästerna, som sköter sig själva. På helgerna, då är det nästan kaos, säger han och skrattar.

Johannes Lundberg har jobbat på Angered Arena sedan starten – anläggningen är nybyggd och öppnade för två år sedan.

– Det här är ett område med väldigt låg simkunnighet. Det är inte som en simhall någon annanstans. Vi har gäster som kom hit för 1,5 år sedan och inte alls kunde simma och nu kommer de varje dag och simmar på djupt vatten, säger Johannes.

Han tar med sig vattenflaskan för att gå och höra med kollegerna var de vill ha honom. Det är meningen att de ska vara ute bland gästerna, minst en vid varje bassäng. Men ibland smiter man in på kontoret en stund för att svalka sig. Facket har drivit igenom att de ska få rotera arbetsuppgifter och ha rätt att ta pauser för att orka bättre. Det är viktigt att de är pigga eftersom de både jobbar förebyggande mot drunkning, men också måste vara beredda att rädda liv.

Drunkningstillbud sker då och då. När simhallen var nyöppnad var det nästan dagligen som personalen fick hoppa i och dra upp någon. Men Johannes har aldrig varit med om att ambulans har behövt tillkallas.

Just nu behövs han inte vid bassängerna utan går in i ett av förråden och byter påse i bottensugarna. Det är som stora dammsugare som städar bassängbottnarna varje kväll efter stängning.

Han tar en städrunda i herrarnas omklädningsrum och visar sedan vad som håller på att bli ett arbetsmiljöproblem – på toaletterna saknas golvbrunnar. Det gör att de måste dra det smutsiga vattnet ut i simhallen, till närmsta golvbrunn.

Två flickor småspringer förbi.

– Tjejer, inte springa! Gå gå gå, ropar Johannes efter dem.

Det blir en hel del av sådant – hålla efter och tillrättavisa.

De flesta konflikter går att lösa. Men det händer att det blir bråkigt och hotfullt,. Badvärdarna bär överfallslarm och veckan innan var polisen där tre gånger.

– Jag bor själv i området och trivs bra, men det är ett speciellt område att jobba i. Två av de gångerna var det en man uppe i gymmet som försökte rekrytera till IS. När vi sa till blev det hotfullt och var väldigt nära att smälla.

Johannes går och ställer sig en stund vid aktivitetsbassängen. Han funderar på vilka vuxna som ser till barnen som leker vilt, innan han får syn på en lärare. Ibland är det sisådär med vuxnas koll på barnen.

– Ibland kan man se ett litet barn utan simdyna som är på väg till bassängen och så står föräldern med ryggen emot. De flesta blir faktiskt arga när man säger till.

Dags för nästa paus från värmen. Inne på kontoret sitter kollegan Damir Osmanovic. Han och Johannes berättar om satsningen som de båda håller i för att få barn att röra på sig och enas om att det är en utmaning – aldrig tråkigt – att jobba just här. Johannes ser på sin arbetsplats som en viktig samhällsinstitution i Angered.

– Folkhälsan här är dålig, medellivslängden är mycket lägre än i andra delar av Göteborg. Så det känns som att det är ett viktigt jobb vi gör.