”Det är synd om pojkarna. Inte mer synd än vad det är om flickorna. Men pojkarna behöver vår hjälp.” Så skriver författaren och socionomen Mats Söderlund.
Han beskriver hur pojkar från tidig barndom får lära sig att undertrycka sina känslor och dölja sin sårbarhet. Allt för att försöka uppnå det manlighetsideal som dominerar vår kultur.
Vägen dit kantas av trakasserier, ofta även våld, från andra pojkar. Den som inte vill eller lyckas passa in blir ställd utanför gemenskapen.
När pojkarna når vuxen ålder har många nästan helt förlorat sin förmåga till nära relationer med andra människor. Förlorare är de själva, deras barn, kvinnorna – och samhället som helhet.
Söderlund intervjuar psykologer och sina manliga vänner. Han går också igenom vad svenska och utländska författare och experter skrivit tidigare.
Han utesluter inte möjligheten att det finns genetiska skillnader mellan män och kvinnor som påverkar hur vi agerar och relaterar. Men det görs inte till en viktig fråga, och absolut inte en orsak till att inte söka förändring – ett bättre sätt vara man.
Boken är en faktabok men också en debattbok. Det krävs att så många män som möjligt är tydliga med att de inte längre accepterar maktstrukturerna, anser Söderlund. Bara så kan man bryta det han kallar ”majoritetsmissförståndet”: Att de flesta män egentligen inte vill vara tuffa och hårda, men agerar så eftersom de tror att alla andra kräver det.
Teoretiska resonemang blandas med väldigt konkreta tips, typ ”var föräldraledig, lär dig laga nya maträtter”. Det finns en hel del intressant att hämta, och några riktiga ögonöppnare. Men som helhet är strukturen otydlig. Resonemanget böljar fram och tillbaka och det är ofta oklart varför ett resonemang har stoppats in under en viss kapitelrubrik.
Mats Söderlund vågar vara personlig, och han är hård mot sig själv och sina egna försök att förändras. Den spänningstråd han håller uppe genom boken är frågan om vilken förebild han själv har varit för sin son. ”Har min son sett mig gråta?” undrar han i bokens början.
Svaret kommer i slutet.
