Sex tjejer på Engelsforsgymnasiet upptäcker att de har magiska krafter och ett uppdrag att rädda världen från undergång.

Det låter banalt, men Cirkeln är så mycket mer.

Tjejerna måste inte bara rädda världen – de har också minst varsitt tonårshelvete att överleva: Ensamhet, taskiga styvfarsor, mobbning och oförstående vuxna är lika svåra motståndare som ondskefulla demoner.

Dessutom verkar det som att de måste samarbeta för att klara sig. Låta världen gå under eller samarbeta med den man hatar mest? Valet är inte självklart.

Filmen utgår från boken Cirkeln, första delen i Engelsforstrilogin. Den är läst och älskad av många, både ungdomar och vuxna. Många har också längtat efter att den ska bli film, och säkert fruktar många att de ska bli besvikna.

Jag blir i alla fall inte besviken – allt är precis som jag har sett det i mitt huvud. Handlingen har komprimerats och ett par karaktärer strukits, men det är inget som stör mig.

Det är inte lätt att ha sex jämnstarka huvudpersoner i en film, men Levan Akin lyckas ge skärpa åt alla. De presenteras i väl valda nyckelscener som säger precis det som behövs och inget onödigt. Alla skådespelarna gör ett bra jobb.

Man skulle kunna säga att det finns en huvudperson till: miljöerna. Den slitna bruksorten med stängda butiker och nedrasad väggputs, den täta barrskogen som kryper inpå. Ihop med Benny Anderssons musik bildar de en njutbar helhet.