Jul utan volontärer på Jacintas barnhem

Barnhemmets personal klarar den dagliga omsorgen utan problem, men fritiden blir tråkigare: Volontärerna brukar ta med barnen på utflykter, ordna fotbollsturneringar, lära barnen olika saker som simning, hantverk och datakunskap.

– Det är länge sedan det var en jul utan volontärer, säger Jacinta.

Själv beklagar hon att hon inte kan åka ner till Kenya förrän till nyår. Men helt utan barnhemsbarn är hon i alla fall inte. Just nu har hon besök av Beatrice Njoki, ett av de första barnen som kom till barnhemmet.

Beatrice är med när Jacinta kommer till KA:s redaktion för att ge en lägesrapport om barnhemmet. Beatrice har gått ut high school och det är inte klart än vilket yrke hon ska välja. Vad det än blir kommer hon att ha nytta av det hon lärt sig på barnhemmet.

– Vi lär oss att umgås med alla sorters människor. Kenya är väldigt inriktat på stamtillhörighet, men på barnhemmet bryr vi oss inte om vilken stam någon kommer ifrån, alla är som bror och syster, säger Beatrice.

Året på barnhemmet har varit ganska lugnt, fast de har varit utan vatten många månader på grund av tekniska problem. Det gjorde också att man fick skjuta upp bygget av nya personalbostäder.

Barnhemmet har fått fler barn, trots att Jacinta i flera år sagt att de inte har plats för fler.

– Jag vet! Vi har aldrig plats för fler! Men så kommer det barn som man inte kan säga nej till, säger Jacinta.

Hon berättar om de nya barnen, och det är ytterligare en av hennes tunga historier om föräldralösa barn som misshandlats och småflickor som tvingats till prostitution.

Men hon har muntrare historier att berätta också, särskilt om de äldre barnen som är på väg ut i livet. Fyra går på universitetet nu och två kommer troligen att komma in på universitet snart.
För dem som inte har så höga betyg är det svårare.

Jacinta funderar på att starta en skönhetssalong inne i staden Nakuru. Det skulle ge sysselsättning och inkomst för dem som inte kan plugga vidare.

I Kenya är det svårt att ta sig fram utan hjälp från kontakter, särskilt släktingar – och hjälpsamma släktingar är just det som barnhemsbarn saknar. Efter sommaren går Jacinta i pension och flyttar till Kenya, för att kunna vara till större hjälp.

– När jag är där längre period är det lättare att ordna praktik och jobb, för då hinner jag knacka på flera dörrar, säger Jacinta.