Nina uppmanar alla att ta cellprov

Varje år får 450 svenska kvinnor livmoderhalscancer. Cancern föregås av cellförändringar, som utvecklas under lång tid och ofta går att ta bort innan de hinner orsaka sjukdom. Därför kallas alla kvinnor i Sverige mellan 23 och 60 års ålder till provtagning med jämna mellanrum.

Nina Manninen, boendecoach på ett LSS-boende i Håbo kommun, är en av alla de som hjälpts av cellprovtagningen. Efter en rutinkontroll för snart 17 år sedan fick hon besked om att hon hade cellförändringar.

Hon minns oron när brevet kom hem.

– Det stod tydligt att cellförändringar inte är samma sak som cancer, men det var som att det där ordet ’inte’ försvann. Hjärnan spelade upp det värsta tänkbara scenariot.

Hon var i tjugoårsåldern och hade varit och lämnat cellprov några veckor tidigare.

Nu blev det nya undersökningar och efter det gjordes en så kallad konisering, en behandling där den påverkade delen av livmodertappen togs bort. Det Nina minns starkast är att väntetiden var jobbig och att hon fick ett tråkigt bemötande från kirurgen i samband med ingreppet.

– Jag minns att han ritade upp hur mycket som skulle tas bort och att det kändes som att hela livmodertappen skulle försvinna. Jag frågade flera gånger om jag inte skulle ha svårt att få barn efteråt, men fick inget rakt svar. Det var först senare, när jag tog upp det med min barnmorska, som jag fick förklarat för mig att det inte skulle bli några sådana problem, berättar Nina.

I dag är hon mamma till två pojkar och tacksam över att cellprovtagningsprogrammet finns. Under många år kallades hon på tätare kontroller, men cellförändringarna kom aldrig tillbaka och nu följer hon det vanliga screeningprogrammet.

– Det känns tryggt att bli kallad regelbundet. Skulle man boka tid själv skulle det nog inte bli av att man kom iväg.

Att någon gång ha haft cellförändringar är väldigt vanligt. Varje år får 30 000 kvinnor i Sverige veta att de har cellförändringar som måste följas upp eller behandlas. Ändå talas det inte så mycket om det. Nina tror att allmänheten skulle behöva en större kunskap om de positiva effekterna av cellprovtagning.

– Jag är själv väldigt öppen med det här och brukar berätta vad jag varit med om just för att få folk att gå i väg och ta proverna. Ofta är det först efter att man berättat själv som man får höra att andra varit med om samma sak. Det finns nog ett slags tabu kring det här, och det är synd.

Vad skulle du vilja säga till dem som tvekar kring att gå och ta prover?

– Gå och gör det! Det kan ta emot att komma iväg, men det är en livförsäkring.