Fullt ös bland bårar och korridorer

Vi träffas en måndagseftermiddag i ett sed­­vanligt västsvenskt regn.

Hasse har valt dagen efter­som det är då det är mest att göra, ”folk sparar sig över helgen”. På akuten ligger patienter i korridorerna och väntar på hjälp. För de fem akutvaktmäst­arna är det fullt ös. De sjuka ska köras i sängar, bårvagnar och rullstolar mellan avdelningarna, till operation, till röntgen. Allt inknappat i ett snillrikt datasystem.

De jobbar treskift och fram till november 2013 var de sex, men ett sparbeting gjorde att det blev neddragningar.

– Ibland hinner vi inte ta en körning, då får uskor eller syrror köra bårarna. Det är slöseri med kompetens, säger Hasse. Plus att de inte begriper pedalsystemet under båren.

– Det är hysteriskt mycket att göra ibland. Vi ligger jäms med ryggen, säger Hasses kollega Adam Claesson, som är arbetsplatsombud.

Dessutom finns planer på att flytta akutvaktmästarnas utgångslokal drygt hundra meter bort från själva akuten, något som skulle göra att arbetet blev betydligt krångligare och att det skulle ta mycket längre tid, menar vaktmästarna.

– Tvingas vi vaktmästare bort från akuten blir det svårare eller omöjligt att utföra våra många olika serviceuppgifter.

I slutändan drabbar det patienterna i form av ännu längre väntetider på akuten, säger Hasse.

Trots det tycker han bra om sitt jobb. Med vissa avbrott har han varit här sedan 1972. Han är antagligen också en av landets mest högutbildade vaktmästare, med inte bara en utan två examina och hela sju års universitetsstudier i ryggen, bland annat i internationella relationer, journalistik och socialpsykologi.

Han har arbetat flera år som volontär för en indianorganisation i Bolivia och till och med träffat landets nuvarande president, Evo Morales.

– Jag gjorde en insats. Deras mål var att indianerna skulle ta makten och det gjorde de ju, säger Hasse och ler.

Men Bolivia är bara ett av länderna han besökt. Han är uppe i hela 97 stycken och aspirerar på ”klubb 100”. Närmast på tur står en resa till före detta Jugoslavien.

– Då kan jag pricka av Makedonien, Kosovo och Montenegro …

Säger Hasse samtidigt som han vant svischar bårarna med patienter mellan avdelningarna.

När en politiker besökte avdelningen nyligen hade han med sig en stegräknare som visade att Hasse och de andra går 1,5 mil under ett vanligt arbetspass.

– Det här jobbet lämnar utrymme till hjärnan att tänka, säger Hasse.

Han berättar att vaktmästargänget på akuten har ett rykte om sig att vara uppror­iska. På 70-talet var många av dem ­”r-are”, alltså medlemmar i Kommunistpartiet KPML(r).

I dag har Hasse lämnat kommunismen, men vänster är han ännu och rättvise­patoset sitter stenhårt.

I en av källarkulvertarna går vi förbi Sahlgrenskas moské.

– Det här har jag skrivit till tidningarna och alla partier om. Det är ju inte klokt att sjukhuskyrkan har stora fönster medan moskén får hålla till i en källarlokal. Alla borde ha samma villkor.