Efter mordet på brodern har Carol Jordan lämnat polisen och brutit med profileraren Tony Hill, som är i onåd. Nya spanaren kommissarie Alex Fielding ska hitta en försvunnen mamma – och en man som hatar kvinnor. Det blir ett övermått av blod och missförstånd på vägen mot mål, men McDermid kan konsten att hålla läsaren i spänning, hennes onda karaktärer är utstuderade och alla goda överlever inte. Upplösningen innehåller dock några element av feelgood – som hjälper läsaren – och författaren? – att stå ut!
Val McDermid har i flera deckare ett uttalat klassperspektiv. Här visas det främst i konsten att fånga de små detaljerna i människors utseende och förhållningssätt. Huvudfokus ligger på relationer mellan poliser, över- och underordnad och mellan poliserna och profileraren Tony Hill, som älskar Carol Jordan. Men samhällskildringen är här inte lika framträdande, även om besparingarna inom polisen – och den kultur som uppstår i privatiserade enheter som labbet – ger en tydlig tidsanda. En annan tidsmarkör är att Alex lever med en kvinna, och att detta varken är skamfyllt eller problematiseras.
Jämfört med den ångest som det var för Anne Holts norska kriminalpolis Hanne Wilhelmsen för bara ett decennium sedan så har mycket hänt. Men placera en homosexuell polis i hbtq-hatets Ryssland – då är vi tillbaks på ruta noll, eller läget i USA före Stonewallupploppen och första pride-demonstrationen 1969. Så kort är historien.
