Felix har haft ett normalt liv, med ett bra jobb, vänner och nöjesliv. Numera vill han helst inte att någon ska märka att han finns. Han verkar ha accepterat sitt öde – ändå krävs det inte mycket för att han ska börja hoppas på en förändring.
”Glasmannen” är en sorgsen berättelse om hur lätt det är att trilla ur normaliteten, och hur svårt att ta sig in igen. Felix är en rörande huvudperson, men knappast berörande.
