Året är 1994 och mobiltelefoner används bara i nödfall. Den Sicilianska Kommissarie Montalbano, med förnamnet Salvo och extratiteln Dottore (känd från teve) får ett insidetips via en barndomsvän, på andra sidan lagen. Spåren leder till en grotta med en lönndörr och ett mördat kärlekspar. Det blir många grubblande stunder i huset vid havet och ett antal missförstånd med flickvännen Livia innan gåtan är löst. Bra koll på detaljer och fakta om såväl historia som maffia gör denna andra bok i serien läsvärd.
Kommissarien som sover dåligt och gillar ensamma nattliga simturer i havet nedanför huset, har en akademisk utbildning, avancerad litteratursmak och är samtidigt fast förankrad på ön, omgiven av vänner och familjer han vuxit upp med. Han är excentrisk, allt annat vore udda i deckargenren. Han ogillar samarbete, börjar stamma och staka sig om han måste medverka på en presskonferens, skäms bort av en hushållerska som lagar mat och tvättar hans kalsonger. Ingen feminist med andra ord, men absolut ingen mansgris heller, även om det är en manlig blick som guidar läsaren i boken. Den som sett Montalbano som teveserie missar den ironiska undertonen som gör att deckaren i bokform klarar de 18 år som gått sen den ursprungligen gavs ut i sitt hemland.
