Hur hanterar jag trakasserier?
Jag har omplacerats två gånger och upplever att kollegorna utsätter mig för psykiska trakasserier. Man svarar till exempel inte ”hej då” när jag säger att jag ska gå hem för dagen. Jag är aktivitetsombud och när det är min tur att hålla i möten, bestämmer de andra vad ämnet ska vara eller så tystnar de och ingenting bestäms.
Jag kan säga ifrån och gör det också. I och för sig struntar jag i det, men undrar var det ska sluta och hur det drabbar mig och min sambo? Jag är gruppledare och ledningen vet om läget. Det är känt som mobbning sedan flera år. Jag känner obehag av det som utspelar sig och tycker det är tråkiga människor att vistas med. Vad gör jag?
/Impopulär kollega
SVAR: Det verkar som om du och dina arbetskamrater är på kant med varann sedan länge och du skriver att det är ”känt som mobbning.” Men du ger för få ledtrådar om hur din situation är eller vilka olika alternativ du har. Du har tydligen valt att stanna kvar på arbetsplatsen och jag tolkar det därför som att din fråga gäller hur du ska kunna förbättra situationen. Du skriver att det är tråkiga människor att vistas med. Om du kanske på olika sätt visar att du tycker det kan det knappast bli bättre, eller hur? Du skriver att du struntar i förhållandena, men känner obehag och undrar hur det ska sluta.
När människor (i allmänhet) befinner sig i ett läge de inte trivs med är ett av alternativen för att stå ut, att bestämma sig för att vara likgiltig. Men du är ju inte likgiltig, eftersom du känner obehag och oro. Så vad ska du göra åt det?
Kanske är det så att dina kamrater också känner en viss oro gentemot dig? Kanske är de rädda för att säga eller göra fel på något sätt? Tänk igenom situationen ur deras synvinkel, om det är möjligt.
Mitt råd är att du pratar igenom saken ordentligt med någon som är klok och inte rädd för att ge dig återkoppling på hur du uppträder i din omgivning. En sanning om oss människor är ju att vi till mycket stor del styr över andras beteende emot oss. Om man hälsar på dem man möter är chansen större att de hälsar tillbaka, etcetera. Säg till exempel ett glatt ”Hej” när du kommer och när du går. Är detta ett alltför enkelt råd? Ja, kanske det, men för att ändra på andra måste man först ändra sig själv gentemot dem.
