Jag jobbar på ett riktigt dårhus!
Jag jobbar inom vården på ett ställe som inte är så populärt, men då det är svårt att hitta jobb idag blir man kvar. Tyvärr. Det har varit så här i alla år, eftersom det är samma personal år ut och år in.
Ibland kommer det in nya, lite yngre tjejer, men tyvärr leds även de snabbt in i det dåliga mönstret och faller för grupptrycket. Det är vuxna människor som mobbar och vissa värre än andra. Det är väl fel på deras självförtroende och de har även privata problem, men då borde de sjukskrivas eller sägas upp, tycker jag. Både chefen och facket är medvetna om problemen, men eftersom alla håller varandra om ryggen händer ingenting.
Det är värst mellan natt- och dagpersonal. Det hånas, pratas skit, misstros och allt man kan tänka sig, på riktigt fula sätt. Ibland sägs det direkt till någon helt utan anledning, men ingen vågar gripa in. Man litar inte på någon, man tror att alla stjäl och allt anmäls, från att en penna försvann till att en kaka är borta. Man litar inte på att jobbet utförs rätt och man litar inte på vad som sägs. Ge och ta kan ingen ens stava till. Är man trevlig och ger får man bara skit tillbaka och ännu mer mobbning. Det är med andra ord ett riktigt dårhus och det drabbar även de gamla. Vad gör man om varken chefen eller facket bryr sig? Vart vänder man sig?
/Önskar råd och svar
SVAR: Fy, vilken farlig arbetsmiljö du beskriver! Tyvärr känns den nog igen här och där. Alla mår dåligt, tar fram sina sämsta jag och klarar inte att bryta det destruktiva mönstret med egna krafter.
För att stå ut skaffar man sig olika överlevnadsstrategier. Att håna, prata skit, sprida misstro etecetera är exempel på negativa strategier som gör allt värre. Riktigt dåligt fungerande grupper tycks ibland, i en sorts desperation, medvetet driva fram situationen till en slutlig kollaps.
Det här är en perfekt grogrund för allvarliga mobbningsbeteenden och situationer som kan leda till svåra sjukdomstillstånd och utslagningar, om de inte redan gjort det.
Även cheferna brukar må väldigt dåligt och får allt mindre ork och mod att göra förändringar. Täta chefsbyten brukar vara typiskt.
Men de ytterst ansvariga är inte arbetsledare eller mellanchefer. Ansvaret ligger hos arbetsgivaren, med andra ord högsta ledningen och styrelsen. Se till att dessa läser ditt brev!
Anmäl också den allvarliga arbetsmiljöfaran till huvudskyddsombudet och Arbetsmiljöverket. Ditt brev duger fint som skriftlig anmälan om du anger vilken arbetsplats det gäller. Du själv kan vara anonym om du vill.
Du nämner också att de gamla drabbas. Så får det absolut inte vara. Brister i bemötande och/eller missförhållanden som kan drabba de äldre ska anmälas enligt lex Sarah. Den lagen säger att personal ska rapportera missförhållanden till sin arbetsgivare, vilken sedan ska anmäla saken vidare till Inspektionen för vård och omsorg.
Alltså: anmäl enligt lex Sarah hos arbetsgivaren, som är skyldig att reagera på din anmälan.
Hoppas du fått de svar du önskat och att det nu händer något i positiv riktning.