I tisdags genomfördes en polisrazzia mot hemtjänstföretaget Jome Omvårdnad i Södertälje, som misstänks ha ägnat sig åt ekonomisk brottslighet. Det ska ha gått till så att biståndsbedömare lurats att besluta om hemtjänst och sedan har insatserna inte utförts. Kommunen har sagt upp avtalet med företaget och kommer nu att gå igenom ett stort antal biståndsbeslut för att se hur utbrett fusket är. Att det inte uppdagats tidigare säger socialdirektör Gilda Johansson delvis är en resursfråga.
  – Man har inte resurser till allt. Vi följer ju upp avtalen i första hand och sen följer biståndsbedömarna upp på individnivå, och det har ju funnits indikationer. Men när de som följer upp har sett på avtalsuppföljningen så har vi inte sett något sådant. Det måste till andra medel för att man ska kunna se det här, säger Gilda Johansson.
  Vad för medel?
  – Som att vi samarbetar med andra myndigheter.

Enligt källor till KA har Jome Omvårdnad även fortsatt att ha anhöriganställda, trots att Södertälje kommun i våras förbjöd anhöriganställningar. Gilda Johansson bekräftar att det är så. För några veckor sedan sade kommunen upp avtalet med företaget Bea`s Omsorg och Assistans för att de hade fortsatt att ha anhöriganställda och brutit mot arbetstidslagstiftningen. Södertäljes socialdirektör Gilda Johansson tror att det är fler företag än de två som har struntat i förbudet mot anhöriganställda.
  – Jag skulle tro att det kan vara ett 10-tal företag som har fortsatt ha anhöriganställningar, säger Gilda Johansson.

Kommunen ska därför även leta efter fler fall av anhöriganställningar. Greger Lilliebladh är verksamhetsstrateg på kommunen med ansvar för att följa upp de privata hemtjänstföretagen. Han sade till KA för flera månader sedan att han misstänkte att anhöriganställningarna fortsatt, men att det är svårt för kommunen att kontrollera.
  – De stödjande lagarna går inte ihop. Man säger från kansli och riksdag att kommunerna ska bli bättre på att skriva avtal men vi kan inte avtala bort sekretsskydd eller personaluppgiftslagen, säger Greger Lilliebladh.
  Kommunerna är skyldiga enligt lag att kontrollera och följa upp verksamhet som de överlåter på privata aktörer. Äldreminister Maria Larsson (KD) har vid upprepade tillfällen sagt att LOV måste kombineras med en stärkt kontroll och uppföljning av företagen från kommunernas sida. Men det finns gränser för vad kommunerna kan få veta.

Enligt personuppgiftslagen får den som är ansvarig för personuppgifter inte lämna dem till en tredje part utan den enskildes medgivande. Undantag kan göras om man gör en intresseavvägning där det visar sig att intresset för den som vill ha uppgifterna väger tyngre. Men det är den som är ansvarig för personuppgifterna – i det här fallet hemtjänstföretaget – som gör avvägningen.
  – Men även om det är okej enligt PUL så måste företagen inte lämna ut uppgifterna. Kommunen har ingen lagstadgad rätt att begära ut listor på anställda, säger Ylva Lindblom, förbundsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting.

Just nu håller Södertäljes jurister på att undersöka om det skulle vara möjligt att avtala om att personal i LOV-företag måste registreras hos kommunen. Det skulle göra det enklare att upptäcka anhöriganställningar.
  När det gäller genomförandeplaner, där man kan se att rätt insatser verkligen utförs, så går det inte att skriva in i avtalet att de får lämnas ut till kommunen utan brukarens medgivande. Det styrs av socialtjänstlagen.
  Gilda Johansson håller med om att en del av problemet är att det finns begränsningar för vad de kan kontrollera.
  – Ja, det är en del av problemet. Men vi kan säkert ändå gå igenom väldigt mycket mer trots begränsningarna. Men det är så att det är resurskrävande.
  Vad kan ni göra konkret?
  – Vi kan vara ute mycket mer hos företagen. Göra blixtnedslag hos brukarna när de ska ha sin hemtjänst och se att det verkligen är någon där. Men det handlar ju då om resurser, säger Gilda Johansson.

Kommunen vill även förändra kravet på 50 procent utbildad personal i företagen, så att det gäller den utförda tiden och inte de anställda totalt. Det ska alltså inte räcka att 50 procent av den anställda personalen har utbildning, utan 50 procent av den utförda tiden ska göras av utbildad personal.