När Moa kommer till lekparken med sin pappa sitter redan Samir i sandlådan med sina hinkar och spadar. Pappa och Moa kommer på att de glömt hennes hemma och striden om de som finns tar vid. ”Miiiin spade!”, ”Neeej, miiin spade!”.

Ett klassiskt upplägg för en småbarnsbok, som skildras med säker hand i bild och text. Att pojken heter Samir och att Samirs mormor bär sjal är lika naturligt som att Moa är där med sin pappa.