Tjänster i hemmet

Marie Hållander sätter nyckeln i låset och kliver in. Spelet kan börja. För visst går arbetet inom hemtjänsten att jämföra med skådespel­arens. Ständigt nya roller att spela, nya medspelare att förhålla sig till som kräver olika sorters gensvar. Olika scenografier och miljöer som man måste ta in eftersom de alla bär på en sorts mening. Skillnaden är att skådespelaren får repetera innan hon går ut på scen medan man i hemtjänsten inte vet vad som väntar när dörren öppnas.

I flertalet texter vänder sig Marie Hållander direkt till den hon skriver om. Till den hon öppnat dörren och klivit in hos. Vi får träffa Birgitta, stor och rund och mjuk som en valross, ”hos dig glömmer jag att ta på mig handskarna” skriver Hållander och texten berättar om handen som tvättar och smeker den mjuka kroppen, de mjuka brösten. På ett annat ställe konstateras ”Jag har ingen distans och full distans. Samtidigt.”
  Det är ömsint, vackert och sensuellt. Men också fult, smutsigt och illaluktande.
  Vi träffar Harald som får finare vård än Stig. Hos Harald får det ta tid, han har ett fint hem, en trevlig fru och orden på sin sida. Hos Stig är det i stället stressigt, det går fel och han vill inte och har inte orden. ”Därför får Stig kortare tid. Det är logiskt.”

Här finns avsnitt som handlar om underställ kontra termobyxor – man kan inte utföra ett duschbesök med underställ och blir för långsam med termobyxor eftersom de ändå måste av vid kortaste medicinutdelning (att dela medicin i termobyxor skulle se för stressigt ut).
  Det är realism och naturalism och humor – en arbetsvardag beskriven med ett anslag som är sällsynt. Det är tätt och nära på ett vis som gör att det berör hela det spektra av verklighet som är människan.