Hur går jag vidare efter mobbningen?
Mellan 2004 och 2010 arbetade jag för ett av våra större privata hemtjänstföretag. Det var stressigt och alla skrek och visade sitt missnöje. Jag arbetade så gott jag kunde, men bröt ihop av stressen och drabbades sen av en svår depression med ångestattacker.
Jag beskylldes för att inte göra mitt jobb och det pratades både öppet och bakom ryggen på mig. Dessutom blev jag "outad" av en kollega, som berättade att jag är homosexuell. Detta användes mot mig av flera kollegor och även av arbetsplatsens samordnare. Jag fick höra att brukare klagat på mig och lämnat företaget till förmån för andra utförare, men jag har aldrig hört annat än att jag gjorde ett bra jobb. Några brukare bytte till och med utförare när de hörde hur jag behandlades på jobbet.
Jag drabbades av kollapser och bad att få en omplacering eller andra arbetsuppgifter under en tid, men det var inte möjligt. Inget skyddsombud har hjälpt mig, ingen åtgärd från företaget har vidtagits, samtal med högsta chefen på företaget och facket har inte lett till någonting. Jag tvingades sluta i januari 2011 och mår fortfarande dåligt. Hur ska jag gå vidare? Jag har ännu inte fått tala med en psykolog.
/Dåligt behandlad
SVAR: Under mer än 30 år har det faktiskt skrivits oerhört mycket om mobbning/kränkande särbehandling på jobbet. Mobbning följer vissa mönster, som kan dra med sig alla inblandade i rena ”drev” mot någon utsatt och är särskilt vanlig på arbetsplatser med mycket stress och vantrivsel. Då kan mobbning fungera som en förfärlig avledare av dåliga känslor inom gruppen. Det bör inte vara svårt för dig att hitta massor av information på nätet eller biblioteket. Ämnet uppmärksammades som ett stort arbetsmiljöproblem i början av 1980-talet och ledde så småningom till en föreskrift, som enligt arbetsmiljölagen tvingar arbetsgivare att förebygga och åtgärda problemen. De kan, medan det pågår, anmälas av den som drabbas och även av skyddsombudet. Men eftersom du slutat din anställning kan du inte längre anmäla saken till Arbetsmiljöverket och det finns inte heller någon annan instans att vända sig till för att få rättvisa i efterhand.
Det kan ta ett par eller flera år innan en tidigare mobbad känslomässigt kan lägga det skedda bakom sig. Negativa tankar kan bita sig fast och vara svåra att befria sig ifrån, man håller egentligen sin egen plåga i gång. Därför kan det för de flesta vara nödvändigt med samtalshjälp och handfasta råd. Får man rätt hjälp kommer tankarna mer och mer sällan och gör så småningom mindre ont. Husläkaren kan säkert remittera dig till en psykoterapeut och en bra självhjälp är att hålla sig ” i gång” på olika sätt med sådant man är intresserad av.
Du nämner ingenting om dig själv och din nuvarande situation och det är därför omöjligt att ge dig några praktiska råd i övrigt. Jag hoppas det ska gå bra för dig och att du hittar en ny framtid.
/Anita von Schéele
