Emilott skriver sin egen Harry Potter

Att hon drivs av kärlek är inte så konstigt. Det är där det börj­ar för de flesta som skriver fanfiction. Man älskar en bok så mycket att man vill ha mer, så då börjar man skriva själv.
Men det man älskar mycket kan också göra en väldigt arg.
– I Harry Potter finns inget om homosexualitet nånstans. Det är konstigt för det är sju böcker som handlar om tonåringar, säger Emilott Mellgren upprört.

Så när hon skriver om Harry Potter blir Sirius Black och Remus Lupin ett kärlekspar. Berättelserna lägger hon ut på nätet och får hundratals kommentarer från Harry Potter-fans världen över.
Hon skulle gärna skriva om kärlek mellan tjejer också, men tycker det är svårt att hitta intressanta tjejkaraktärer i fantasyböcker.
– Det finns inte två tjejer i Harry Potter som det vore intressant att para ihop. Då blir det så att man skriver om två killar, säger Emilott.
Hon retar sig lika mycket på tjejbristen i fantasy, men den är svår att göra något åt: Fanfictionläsarna gillar sällan att man hittar på helt nya karaktärer. Den som försöker får räkna med många arga kommentarer.

När Emilott berättar om fanfictionvärlden verkar den full av regler för vad man får och inte får skriva. Men Emilott tycker ändå att den mest är välkomnande och uppmuntrande. Det finns strikta forum och friare forum, det är bara att välja var man vill vara.
– Jag skriver för att jag ska kunna göra vad jag vill, leka omkring och ha kul. Jag gillar inte elitistiskt bullshit, säger hon.

Det var Harry Potter som ledde Emilott in i fanfictionvärlden för snart tio år sedan. Hon brukade hänga på en webbplats där andra svenska fans la ut berättelser, och efter ett tag gjorde hon likadant.
Nu har hon övergått till att skriva utifrån andra bokvärldar, bland annat mangaserien Tsubasa Chronicle. Hon drar upp en mangabok ur sin väska och förklarar ivrigt svårigheterna med att överföra serieformen till textberättelser.

Emilott skriver också berättelser som inte är fanfiction, men inte alls lika mycket. Det är svårare att skapa helt själv.
– Och man får inte samma input. Det är inte så många som är intresserade. I fanfiction får man uppskattning hela tiden. Då vill man fortsätta skriva, för man vill ha den bekräftelsen, säg hon.
Genom åren har hon skrivit hundratals sidor. Kommentarerna har hjälpt henne att utveckla sin stil och sin engelska – hon skriver nästan bara på engelska, för då får hon läsare från hela världen.
Dessutom har hon fått nya vänner, både i Sverige och utomlands.
– Man skapar en ganska djup vänskap. Man säger saker på internet som man inte vågar säga på riktigt, berättar Emilott.

Det händer att Emilott i dag skrattar åt det hon skrev som femtonåring. Många som skriver är väldigt unga, och kvaliteten inte alltid den bästa. Men det finns riktiga guldkorn också:
– En del överskuggar originalet. Då vill man att det här ska vara den riktiga boken, ler Emilott.

——————————————

Ur Emilotts berättelser
”Det gick snabbt över från att bara vara aningen torra pojkläppar som pressades mot varann till öppna munnar och nyfikna tungor, händer som letade sig ned i halslinningar och kroppar som pressades närmare och närmare mot varann.”
Sirius Black och Remus Lupin kommer ut i en berättelse av Emilott Mellgren från 2006.