Ulla har svenska språket i blicken

Det är kallt och blåsigt ute när Ulla Jansson välkomnar KA till förskolan Akalla Hill. Väl inomhus värmer den färgglada inredningen. Förskolan ligger i Stockholmsförorten Akalla, på gränsen till Järvafältets natur.
I Akalla har uppemot sju av tio utländsk bakgrund och Ullas avdelning hyser 19 barn som pratar 15 olika språk. Från kurdiska och arabiska till finska, mongoliska och grekiska. Och visst påverkar det arbetet.
− För det första måste man tänka på hur man själv pratar, man vill att det är språkutvecklande från morgon till kväll för barnen, säger Ulla.

Det gäller att hela tiden vara extra tydlig att benämna saker när barnen klär på sig, äter och gör andra aktiviteter.
− Det är också viktigt att inte vi bara pratar. Barnen måste ju också få prata och det är viktigt att man tar sig tid att lyssna, säger hon.

Många barn pratar inte svenska i hemmet och det är på förskolan de först får göra det på en daglig basis.
− Föräldrarna är oroliga för att de inte ska lära sig svenska, säger Ulla.
Ulla är inte orolig, barnen lär sig snabbt. Ibland har några svårare att lära sig, men då får de mer hjälp.
− Vi har också språksamtal med föräldrarna där man använder en blankett med cirklar utritade, där förskolan till exempel är en cirkel och hemmet en. Det kallas för språkdomäner, man går igenom i vilka situationer barnen pratar svenska och ser då hur mycket de pratar hemma och ser på tv och allt sådant, säger hon.

Det märks att det ryms flera olika språk och kulturer på avdelningen. På väggarna sitter flaggor från de olika hemländerna, texter på olika språk är uppsatta och på en hylla står översatta barnböcker. Som Alfons Åberg på persiska.
− Vi har köpt in mycket böcker på andra språk som föräldrarna kan låna hem. Böcker som vi läser på svenska här läser de sedan hemma på sitt språk, säger Ulla ståendes på en matta föreställande barn med olika etniciteter som håller varandra i handen runt en jordglob.

Det finns också personal som talar olika språk, och vissa barn pratar modersmålet med varandra.
− Barnen är väldigt stolta över sitt språk, säger Ulla som har fått lära sig ett och ett annat ord.
Föräldrarna är viktiga. Även om det kan vara svårt att kommunicera med vissa löser det sig med pedagoger eller tolk.
− Vi försöker få med föräldrarna i arbetet, vi vill att de ska vara involverade, förklarar Ulla.

Så här har det inte alltid varit i förskolan.
Ulla har jobbat inom barnomsorgen sedan 70-talet, i Akalla sedan 1982. Då hade merparten av barnen helsvenska föräldrar. I dag har ett barn på avdelningen det. Under åren har barnskötarna fått viss utbildning i att arbeta med språk, men nu var det ett tag sedan. Ulla minns när språkforskaren Veli Toumela var på förskolan vid några tillfällen på 90-talet.
− Han satt i hörnet och lyssnade och antecknade hur vi pratade, sedan gick han igenom hur vi ska prata. Det sitter i faktiskt, säger hon.

Arbetet har förändrats, men Ulla trivs.
− Det är roligt, det är en utmaning och man lär sig mycket om olika kulturer, säger hon.