Svampboken som slutar lyckligt

– Jag hittade breven av en slump. ”Åh, jisses, det är ju breven jag skrev till Irenes barn”, berättar Gunnel Carlsson, som är kok­erska på Viskadalens folkhögskola.
För över 20 år sedan skulle Gunnel, Irene och två vänner till resa bort några dagar. Irenes barn blev ledsna, men Gunnel tröstade dem med att lova att skriva brev varje dag.
Gunnel Carlsson gillar att skriva, så det blev långa brev, tillsammans en hel berättelse. När hon läste igenom de gamla breven fick hon en idé.
Och snart plingade det till i konstnären Malena Karlssons mobil. ”Jag har en plan”, löd sms:et från hennes gamla vän Gunnel.
Planen var att tillsammans göra en riktig bok. Breven skulle bli texten, och Malena skulle göra bilderna.
– Jag tyckte det verkade jätteroligt att prova att göra illustrationer, berättar Malena Karlsson, som i vanliga fall inte jobbar med pensel och färg utan med tyg och tråd.

Resultatet blev boken ­”Svamp­­resan”. Den handlar om Stora mamman, Lilla mamman, Kartläsaren och Vännen från Göteborg, som åker till fjällen för att plocka bär och svamp. Det är en glad berättelse, full av upptäckarlust och absurda ordvändningar. Mammorna hinner anfallas av både uppkäftiga lingon och hemlängtan innan de till slut återvänder hem.
– Gunnels sätt att skriva är väldigt mål­ande, väldigt bildmässigt, säger Malena Karlsson.
Viskadalens folkhögskola har också spelat en viktig roll för boken. Det var här bokens författare Gunnel och konstnären Malena lärde känna varandra: Malena bodde flera år på skolan när hon var barn, hennes föräldrar var lärare.
Och det var Viskadalens folkhögskola som gav Gunnel mod. När hon började jobba i köket var hon 19 år, ett arbetarbarn som bara gått åtta år i skolan. Skolans ideologiska rötter i arbetarrörelsen gav henne den näring hon behövde.
– Skolan sög in mig fullständigt. När jag var 43 år gick jag från köket och satte mig på skolbänken och läste in årskurs nio och gymnasienivå. Det var något fantastiskt. Jag visste faktiskt inte att jag hade så många oöppnade dörrar, säger Gunnel.

Hon lärde sig mycket om praktisk solidaritet och att det finns ett värde i allt man gör för att hjälpa andra. I tio år har Gunnel samlat in pengar till barnhemmet i Kenya som KA skrivit om många gånger tidigare (se faktarutan). Bland annat genom att baka och sälja sin så kallade Brunnskaka i skolans kafeteria.
– Jag har utvecklats jättemycket i och med Brunnskakan, jag vågar ta ställning, vågar ställa mig där och prata för en sak som jag egentligen inte visste så mycket om, säger Gunnel.

Även boken Svampresan ska säljas till förmån för barnhemmet. Och det är därför historien inte slutar med boken, utan fortsätter. Att bidra till att 70 föräldralösa barn i Kenya får mat, kärlek och utbildning – det är för Gunnel en klok investering i framtiden.
– De här barnen har tidigare blivit svikna av vuxna. De bär på ryggsäckar som ingen skulle behöva bära på. Det är de här ­barn­en som för samhället vidare, säger Gunnel.