Barnens läslust är Ibbes belöning

I Stockholm bara ett kvarter från Hornsgatans trafikstockningar ligger Södermalmsskolan. Tret­tiotalsbyggnaden i funkisstil var från början en flickskola. Idag är det möjlighet­erna till olika typer av undervisning som utmärker klassrummen. Här finns en mindre klass för elever med inlärningssvårigheter.
Det är förmiddagsrast och ­elevassistenten Ib Frandsen ställer sig lite avsides på skolgårdens asfalt. Alltid med ett vakande öga över barnen. Själv deltar han inte i lekarna.
– Jag försöker finnas där i periferin. Många är duktiga på att vara med barn från andra klasser, andra har svårare att ta för sig. De måste själva lära sig att ta sociala initiativ, säger Ib Frand­sen.

På skolgården möter vi fjärdeklassarna Laura Anelli och Isabella Lundberg som leende räknar till trettio på engelska. Förutom att hjälpa till tycker de att ”Ibbe” är bäst på att skoja. För Ib Frandsen är humorn självklar i kontakten med barnen. Han bidrar med berättelser från sina år som dykinstruktör på Mal­diverna och musiker i Stockholm för att inspirera.
– Jag strävar efter att vara en bra förebild. Man kan få ut mycket av livet utan att vara någon stjärna i skolan. Det vill jag förmedla, säger Ib Frandsen.

Efter rasten sätter sig Laura Anelli och Isabella Lundberg och spelar sänka skepp för att träna matte. ”Du får inte titta. Det är det som är grejen”, säger Laura Anelli när Ib Frandsen försöker se hur hon placerat ut sina brickor. I en klass där barnen har läs- och skrivsvårigheter måste speciallärarna hitta andra pedagogiska nycklar för att nå fram.
–Vi hade nyligen ett temaarbete om Norden. En skar ut Sverige med lövsåg och satte ut Stockholm med hjälp av Globen i form av en pingisboll.  Det är viktigt att saker blir konkreta, säger Ib Frandsen.

Elevassistenterna Ib Frandsen och Lotta Goralski jobbar nära de två speciallärarna. De är med i planeringen inför temaarbeten och kommer med synpunkter på vilka pedagogiska hjälpmedel som används.
– Jag känner mig involverad och är inte bara ett stöd för elev­erna. Vi får ofta förtydliga lärarnas instruktioner och kommer därför nära elevernas individuella svårigheter. Lärarna är alltid lyhörda inför mina idéer.  
Från en av elevernas lådor tar han fram skoldagboken. I den får eleverna själva uppskatta hur mycket de kommer att hinna jobba med skoluppgifter under veckan. Ett viktigt verktyg eftersom varje elev jobbar utifrån sin egen nivå. Är målsättningen för låg, försöker Ib Frandsens ge dem en skjuts och säga ”du klarar mer”. Eleverna sätter också upp sociala mål för veckan.
– Det kan vara alltifrån att räcka upp handen till att ta mer plats på skolgården, säger Ib Frandsen.

Innan lunch flockas barnen runt ”Ibbe”. Laura Anelli visar upp sin berättelse om vampyrer. Isabella Lundberg sina ifyllda sidor i matteboken. Alla ler stolt när Ib Frandsen kommer med beröm. Den tydliga uppskattningen är ett medvetet sätt att få barnen att hitta tillbaka till självförtroendet. För många föräldrar kan det upplevas som ett bakslag när deras barn börjar i en särskild klass för läs- och skrivsvårigheter. Rädslan över att deras barn ska bli förknippade med begåvningshandikapp försvinner när de ser vad det innebär att gå i en särskild undervisningsgrupp.
– Ofta vill föräldrarna att barnen snabbt ska slussas ut i vanliga klasser. Vi är mer försiktiga och vet att ännu en motgång inne­bär ett steg tillbaka. Barnen utvecklas bättre i en miljö där de i lugn och ro får jobba utifrån sin egen nivå, säger Ib Frandsen
Han blickar eftertänksamt ut över klassrummet.
– Det går inte en dag utan att man upptäcker nya sidor hos barnen.