Makens jobbarkompisar stöttar Ing-Mari i sorgen

Fredagseftermiddag. Värme blandas med tystnad på Värends räddningstjänst i Växjö.
– Det här var en medmänsklig insats, säger brandmannen Mats Fridolfsson när Ing-Mari Wallin räcker över tårtan framför en av utryckningsbilarna.
– Ni ska veta att ni betytt väldigt mycket för mig under den här tiden, säger Ing-Mari.

I början av juni fick Christer ”Wallan” Wallin veta att han hade cancer i bukspottskörteln. Telefonsamtal, blommor och besök från kollegorna avlöste varandra innan han gick bort.
Det gick bara tre veckor efter sjukdomsbeskedet.
Brandmännen hann aldrig gemensamt besöka ”Wallan” i Rödeby. Planen var att de skulle rusta upp tomten med ”Wallan” som byggchef. De bestämde sig för att jobbet skulle göras i alla fall. Så snabbt som möjligt.
– Många hann inte ta avsked av ”Wallan”. Det här blev en väldigt bra dag och ett fint avslut för alla, säger Anders Altberg.
En tidig onsdagsmorgon, en vecka efter Christers bortgång, stod 15 brandmän redo med virke utanför huset i Rödeby. Innan solnedgången hade de hunnit sätta upp ett 50 meter långt staket, fällt träd, lagt en grusgång och rensat ogräs.  Även om Ing-Mari Wallin kände till den gemenskap som präglade brandstationen var maken sparsam med berättelser från jobbet. Samtalen med brandmännen har gjort att hon lärt känna nya sidor hos honom. ”Wallan” hade en ledarroll som han lämnade kvar på jobbet innan den tio mil långa bilresan hem.
– Många av brandmännen har spenderat mer tid med Christer än vad jag gjort. Det här var hans andra familj, säger Ing-Mari.

Christer Wallin hade jobbat på brandstationen sedan 1976. Erfaren, trygg och alltid mån om kollegornas säkerhet hade han stor respekt med sig.
– Jag har aldrig jobbat med en mer omtänksam människa. Han sa inte mycket. Men när han öppnade munnen lyssnade alla, säger Mats Fridolfsson.     
Anders Altberg blickar bort mot gubbhörnan. Ett litet rum med teve döpt efter ”Wallan” eftersom han brukade sitta där och titta på Discovery när det fanns ledig tid över.
– Det där rummet kommer alltid att vara ”Wallan”. Ibland tror jag fortfarande att han ska sitta där när jag går förbi, säger Anders Altberg och skakar på huvudet.  
För Ing-Mari Wallin pågår fortfarande sorgearbetet. Hennes arbetskamrater på Eline-bergs äldreboende stöttar henne när dagarna känns svåra. Brandmännen hjälper henne med försäkringar och annat pappersarbete som uppstår när en anhörig dör.
– Du vet att du alltid kan ringa om det är något, säger Mats Fridolfsson när han kramar om Ing-Mari Wallin på parkeringen.