Legitimation ger högre lön

– Vi som har jobbat i 30 år måste visa vad vi kan. Vi får lägga ned myck­et tid och pengar samtidigt som vi ska jobba, säger Maria Bergman på Falu djursjukhus.
Sedan årsskiftet finns inte yrket djursjukvårdare. Det ersätts med djursjukskötare, ett yrke som kräver legitimation, som för sjuksköterskor. Förr kunde man läras upp till djursjukvårdare av arbetsplatsen.
De som har jobbat i minst sex år har möjlighet att bli legitimerade djursjukskötare utan att gå utbildningen på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Men det krävs en teoretisk och en praktisk examination.
På Falu djursjukhus jobbar 31 djursjukvårdare som påverkas av de nya reglerna. När KA besöker dem i lunchrummet är stämningen lite orolig bland personalen. De tycker att de har fått för dålig information av Jordbruksverket om vilka kurser de måste ha för att legitimeras.

De har också sett exempel på examinationsfrågor och tycker att det ställs höga krav på dem.
– Vi visade frågorna för en veterinär som inte kunde svara på dem, säger Anna Aronsson.
– Egentligen är det väl inte för höga krav för man ska ändå få en legitimation, man måste kunna det man håller på med. Men det blir svårt att få tid att plugga, säger hon.
Uppfyller man inte kraven för legitimation kan man jobba som djurvårdare. Men då har man inga medicinska uppgifter.
– Då fråntas man allt det som man har gjort i alla år. Det blir matning och rastning kvar, säger Maria Bergman.

Hon är också rädd att det inte kommer att finnas jobb för djurvårdare, när man kan anställa djursjukskötare som får göra allt.
Yvonne Wiberg är chef för djursjukhuset. Hon är kluven till legitimationen.
– Legitimationen är bra, det är enda sättet att avancera i yrket. Men egentligen har jag inte behov av fler än 12 djursjuksköt­are, det blir för dyrt för företaget om alla legitimerar sig eftersom lönekostnaden kommer att stiga markant.
Därför tror hon att det kommer att behövas även djurvårdare.
– Det är som en undersköter­ska. Man gör det omvårdande, rasta och mata, det känns överkurs att betala sjuksköterskelön för det.
Marika Ericson hade tänkt göra teoriprovet redan i höst, men har inte hunnit öppna böckerna än. Trots att det verkar tufft tvekar hon inte. Hon tycker att legitimationen är en kvalitetsstämpel för både djurägarna och yrkeskåren.
– Det här är ju en otrolig chans för oss. Efter 2014 är det för sent. Jag kommer att vara stolt över legitimationen när jag får den, för jag har verkligen jobbat för den, säger Marika Ericson.

Sofia Persson tillhör den sista kullen som gick tvåårig djursjukvårdarutbildning. När hon var klar sökte hon sin legitimation. Att jobba med legitimation ger större ansvar och ett roligare jobb, tycker hon.

I korridoren möter vi Sofia Persson tillsammans med en hund som ligger på en bår med benet i lindor. Sofia gick ut den tidigare tvååriga djursjukvårdarlinjen i våras och har fått sin legitimation. Nu kallas hon djursjukskötare.
– Det är bra att man får ta ansvar för det man gör. Jobbet blir roligare, man är inte en springsjasa som springer någon annans ärenden. Med mer ansvar ska vi också ha bättre betalt.

Ljusdals djurklinik skiljer sig från det stora djursjukhuset i Falun. Här finns tre veterinärer och tre djursjukvårdare som jobbar deltid. Av dem är det bara Margareta Heed som uppfyller kraven för att legitimera sig. Hon tycker att valideringen borde ha kunnat gå smidigare för dem som har jobbat länge. I hennes fall 22 år.
– Det blir mest spel för galleriet. Vi lär upp djursjukskötar­eleverna från Skara när de kommer hit på praktik och nu måste vi visa att vi kan vårt jobb.
Malin Holmberg har jobbat som djursjukvårdare på kliniken i snart två år. Det räcker inte för att validera och hon har börjat se sig om efter andra jobb.
– Här har jag ingen framtid, de måste säga upp mig. Kliniken är så liten så jag gör allt här, svarar i telefon, städar och deltar vid operationer. De har ingen nytta av mig när jag inte får göra allt längre.

Malin tänker söka utbildningen i Skara, men då det är svårt att komma in är hon beredd att söka utbildning eller jobb inom andra områden. Att jobba på ett större djursjukhus som kan behöva djurvårdare vill hon inte, eftersom hon då inte får göra det som hon har kompetens till.
– Det är trist. Från en dag till en annan kan jag inte mitt jobb längre, säger hon.