”Nu snackar vi inte skit längre”

Vårdpersonalen sitter i personalrummet på trygghetsboendet Strömbacka i centrala Ström­sund. Det är inte tyst många sekunder. De pratar på.  Vem som sa det där med den tajta gruppen är svårt att höra.
I juni år 2008 utsågs Strömbacka till mönsterarbets­plats.
– Det blev en sporre för oss när Lennart och Maritha var här och gav oss utmärkelsen, säger undersköterskan Pia Edman.
Dem hon åsyftar är Lennart Oskarsson, socialdemokratiskt oppositionsråd och Maritha Mähler, ordförande på Kommunals sektion 4. De överlämnade ett diplom och den dagen blev de bjudna på tårta. Det minns alla.

År 2005 bestämde Kommunal och Socialdemokraterna sig för att tillsammans skapa mönster­arbetsplatser i kommuner och landsting. I Strömsund tog S-politikerna detta på allvar och börj-ade samarbeta med Kommunal. Men hur det skulle gå till i praktiken visste ingen.  Inte heller enhetschefen Marianne Lundgren.
–  Det fanns inga andra verktyg än det här, säger arbets­platsombudet Kate Beck och tar fram en broschyr från Kom­munal. Den innehåller information om tio steg för att bli en mönsterarbetsplats.
Kate Beck, som har en lätt dansk brytning och sökt sig till Jämtland på grund av den vackra naturen, hade fått jobb på Strömbacka. Hon blev allt mer intresserad av den psykosociala arbetsmiljön och hade många kontroverser med chefen Mari-anne i olika frågor.  Det är en sak att en chef måste hålla sig inom budgetramarna, men de måste förankras i personalgruppen, tycker Kate.
– Det förutsätter dialog, men på mötena satt de flesta tysta.
Hon och Marianne satt i timmar och klurade ut hur det skulle bli bra på arbetsplatsen och samtalade sedan om detta med en arbetsgrupp på 22 personer.
– Vi lade ner jättemycket arbete. Det fanns konflikter som låg och pyrde, berättar Kate.

På dörren till personalrummet hänger en pappersdekal i grönt, gult och rött. Det påminner om en ringblomma.  Det är utmärkelsen att Strömbacka är en mönsterarbetsplats. Fast någon har skämtat och tagit bort prickarna på ö:et, så det står monster­arbetsplats. Så illa har det inte varit men problemen har varit stora.  
Stämningen i gruppen var inte bra. Undersköterskan Carina Book  har arbetat i 20 år på Strömbacka och upplevt hur det bara blivit stressigare.  Hon berättar om en tid när hon var utbränd och sjukskriven.  När hon kom på besök på jobbet kände hon sig inte välkommen utan gick hem och grät.
Idag är bemötandet ett annat.  Men det har tagit två år att nå dit och det är en ständig process med många personalträffar. En gång i månaden har personalen haft hand om dagordningen och ansvar för mötena.
Nu känner sig undersköterskorna trygga i gruppen. De hittar lösningar tillsammans, som att avstå från vikarie en förmiddag för att få fler vikarier vid ett annat tillfälle. Har någon ont i armbågen kan en arbetskamrat säga: Jag tar det där. Och de vågar säga ifrån utan att känna att de betraktas som lata.

Kate är eldsjälen och flera säger att det är hennes förtjänst att det blivit så bra, men hon säger bestämt att hon inte klarat av projektet utan stöd av dem.
Hon skapade en egen mall med över 20 frågor om hur personalen hade det med varandra och chefen.
– Alla fick berätta och jag skrev ner allt.
Chefen Marianne säger:
– Jag har lärt mig att vara mer lyhörd, men gruppen har också lärt sig att lyssna på mig.  Det är en förändring från båda håll.

Sjukfrånvaron har minskat. Det har närapå inte funnits någon alls sedan december 2009.
Vad skulle då behövas för att uppnå den verkliga superarbetsplatsen? Mer tid med de äldre, då skulle det vara helt perfekt. Den tid som behövdes för mötena har tagits från vården – utan vikarier. Det tycker de inte om och har fört det vidare till Socialdemokraterna.
Kate och Marianne har haft avstämningsträffar med dem och Kommunals sektion.
– Politikerna kan bana väg. Och det sätter press på de anställda att jobba för att bli en mönsterarbetsplats, säger Kate, som sporrats att arbeta vidare fackligt och numera sitter med i sektionsstyrelsen.
Gudrun Hansson, aktiv socialdemokratisk politiker kan berätta om de många träffar som har ägt rum mellan S och Kom­munal. Däremot har hon inte varit med om att Alliansen lyft frågan, efter att S förlorade valet år 2006.
– Nu är vi i ett nytt läge, vi gick fram i valet och är i majoritet tillsammans med Vänstern. Så nu kan vi ta tag i frågan igen och planera hur vi ska fortsätta arbetet.