Simon vårdar på teckenspråk

Utifrån ser Åkerhus i Tynnered i södra Göteborg ut som vilket äldreboende som helst. Men inne på avdelningen Klippan märker man att något är annorlunda. När vårdbiträdet Simon hjälper den boende Inger Kjaer med tvätten kommunicerar de på teckenspråk.
– Han tecknar jättebra, säger Inger, när vi intervjuar henne med hjälp av en teckentolk.
– Roligt att höra, tecknar Simon tillbaka.

Inger är döv och det är ingen tvekan om att flytten till Åkerhus har inneburit ett lyft för henne.
– Det är roligt och bra att personalen pratar teckenspråk. Och så är det två döva till här, vi kan snacka med varandra, säger hon.
Ja, sammanlagt bor alltså tre döva på äldreboendet. Men på avdelningen för teckenspråkiga bor också åtta hörande, och chef­en Ann-Christin Ericson säger att de på sikt lediga platserna kommer att gå till döva.
Bakgrunden till att avdelningen finns är att Göteborgs Dövförening hade sett ett ökat behov av stöd och extrasatsningar på de äldre. Redan 2005 började Åkerhus ta emot ett par döva, men avdelningen var då inte specialanpassad.
– Det sades att de döva kunde läsa på läpparna och att vi skulle kommunicera med skrivna lappar, berättar Ann-Christin Ericson.
Samtidigt skedde en kartläggning av äldre döva i Göte­borgs stad, och det visade sig att de var många. Det resulterade i att kommunfullmäktige beslutade om ett sär­skilt boende för äldre teckenspråkiga. Och år 2006 fick Åkerhus frågan om man ville bli det boendet.

På avdelningen arbetar idag sex undersköterskor. En kunde teckenspråk sedan tidigare, medan de andra fem har gått en tolv veckors utbildning på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv.
Simon Danielsson har arbetat i tre år på Åkerhus och gick teckenspråksutbildningen för två och ett halvt år sedan.
– Innan dess hade jag inte haft någon som helst kontakt med teckenspråk, men det är lättare än jag trodde. Även om jag verkligen inte är fullärd. Det finns många luckor att fylla, säger han.
Hans kollega, Johan Söder­berg, säger:
– Det är jätteintressant att jobba här. Inte heller jag hade haft någon kontakt med teckenspråk tidigare.
Nu får de anställda fortbildning i språket en gång i veckan för att tala det ännu bättre.

Entusiasmen spirar på Åkerhus, men det var ändå inte här man var först i landet med teckenspråkigt äldreboende. 2004 öppnade Lindängelunds vårdboende i Fosie i Malmö sina portar för äldre döva och dövblinda. Och i Stockholm har bygget startat för ett nytt äldreboende för döva i förorten Hökar­ängen.
Jag frågar Simon Danielsson om det inte kan vara svårt att inte kunna prata med de äldre.
– Nej. Det som kan vara svårt är att känna att jag själv inte är fullt teckenspråkig. Men det är inte svårt att de äldre inte talar mitt språk.
Ingen i personalen är döv.
– Vi har lite för många hörande idag för att det ska bli meningsfullt, men framöver kommer vi också att rekrytera döv personal, berättar Ann-Christin Ericson.