Varför pratar vi alltid om andra människor – och inte med dem? Den frågan har jag ställt mig många gånger – och inte minst nu, under min vårdutbildning.

All kunskap anses komma ovanifrån när det gäller vård och omsorg. Vi elever matas med fakta och sjukdomsbilder från så kallade experter: läkare, sjuksköterskor, psykologer, psykiatriker och forskare. 

De människor som själva, av olika anledningar, drabbats av psykiska och fysiska diagnoser får dock inte komma till tals.

Det är märkligt. Och rent livsfarligt.

De verkliga experterna

Dessa personer är ju de verkliga experterna på hur det känns att bli utsatt för olika vårdinsatser.  En stor grupp människor lever dessutom med någon neuropsykiatrisk funktionsvariation. Tyvärr är NPF-kunskapen inom vården livsfarligt låg i dag.

Låt mig ta ett par exempel:

Nyss fick jag höra en mamma berätta om hur fruktansvärt illa många inom vården bemöter hennes dotter – som har diabetes, asperger och stark fobi mot att ta blodprov.

Personer med autism-problematik har ofta det som kallas ”taktil överkänslighet”, vilket innebär att det kan kännas fysiskt extremt obehagligt att bli berörd och undersökt på kroppen. 

Dotterns svåra ångest vid blodprov, bemöts dock alltför ofta med vresiga ord om att hon bara beter sig ”barnsligt” och ”sjåpar sig”.

Bemötandet ökar dotterns ångest än mer, försvårar hela provhanteringen och kan inverka på resultatet. Men framför allt innebär det att dottern kommer att få ännu svårare för att söka vård för sin diabetesproblematik när hon behöver, vilket kan bli direkt livshotande.

Win-win situation

Ett annat exempel på hur livräddande ett NPF-kunnigt bemötande är:

I en stor studie från Karolinska Institutet, som publicerades 2023, visade det sig att kvinnor med NPF-diagnos eller psykisk ohälsa mer sällan deltar i gynekologisk cellprovtagning för att upptäcka livmoderhalscancer – och har därför mer än fördubblad risk att drabbas av sjukdomen.

Varför inte göra det obligatoriskt att bjuda in Hjärnkolls eminenta ambassadörer till alla vårdutbildningar? Minst en timmes föreläsning från lämplig ambassadör per 100 poängskurs. Det vore en win-win-situation för alla parter. Och rädda många liv.