Startade fritids utan en krona

De som mött henne är inte förvånade, särskilt inte de som bor i stadsdelen Augustenborg i Malmö, där Safija dragit i gång den ena verksamheten efter den andra.
Som fritidsverksamheten Gnistan som har öppet till halv nio på kvällen för att föräldrarna ska kunna gå på kvällskurser eller arbeta skift. Och gympan för invandrarkvinnor där skolans biträdande rektor ställer upp gratis som instruktör. För att inte tala om kaninhotellet för alla trångbodda barn som inte kan ha husdjur hemma, och som på köpet lär sig hur kaninpluttarna blir gödning i rabatterna, där barnen själva odlar morötter och sallad.
– Jag visste absolut ingenting om kaniner när jag startade kaninhotellet, men vi har lärt oss efter hand. Och så har jag gjort hela tiden. Det jag inte kan vill jag lära mig och det jag lär mig vill jag prova genom att testa, säger hon.

Safija kom till Sverige från kriget på Balkan 1993 med två små barn och maken som befriats ur koncentrationsläger av FN.
Ett liv i lyx på den stora gården med egen kastanjeskog byttes mot kampen att lära sig det nya landets språk och koder.
– Att lära mig svenska, komma ut i samhället och träffa nya människor var den bästa terapin för mig. Andra behöver annan hjälp.
– Den som upplevt svåra saker – och det har många som kommit från krig och katastrofer – har oftast egna tankar om vilken hjälp som behövs. Jag tror mer på att fråga människor vad de behöver. Och vad de själva kan bidra med.
Som småbarnsmamma träffade Safija andra föräldrar och insåg att det inte alltid var så dåligt att vara flykting, att det fanns de som hade det ännu svårare. Ensamföräldrar som knappt hade råd med mat men vägrade be om hjälp. Människor med anhöriga som fastnat i missbruk och där lidandet aldrig tog slut.
_- Där kan länderna inte skriva på något fredsavtal. När jag fattade att det finns värre krig än det just jag upplevt, blev jag ännu starkare och ville jobba ännu mer, säger hon.

Safija visste inget om kaniner när hon startade kaninhotellet för alla trångbodda barn som inte kan ha husdjur hemma. Nu älskar både hon och barnen Prins, Leon, Lille Skutt och de andra. Här med Edina Selmani, Antonia Stoyca, Erza Selmani och Ashley Washington.

När Safija fick idén till fritidsverksamheten Gnistan för tolv år sedan hade hon inte en krona. Hon vände sig till kommunala bostadsbolaget, MKB, bad om hjälp och fick gratis disponera en källarlokal. Färg fick hon också men måla gjorde hon själv. Knallgrönt, citrongult, rosa.
I två år arbetade hon gratis,
därefter blev hon anställd.
Milinda Selmani är en av föräldrarna som kunnat utbilda sig till socionom tack vare Gnistan.
– Också nu när jag arbetar på ett boende för ensamkommande flyktingbarn behöver jag Gnistan eftersom det är öppet så länge på kvällarna. Och flickorna, Erza, snart tio och Edina, åtta, älskar att vara här.
Flickorna nickar och säger att det bästa med Gnistan är kompisarna. Och kaninerna. De tar med oss till kaninhotellet, inrymt i en annan källarlokal några hus bort. Två av kaninerna väntar barn, berättar Erza. Det kan man se på att mamman gjort i ordning ett bo och att hon rivit bort päls på bröstet så att ungarna ska kunna dia.
De sex kaninerna är varmt älskade och sköts med omsorg. Föräldrar som vill gå dit med sina barn på helgen lånar helt enkelt nyckel och även förskolan och skolan har nyckel.

Safija har också startat en föräldraförening för att öka samarbetet med skolan, som bland annat bjuder in föreläsare och arrangerar föräldrakafé på skolan. Och så har hon dragit i gång en S-förening på Augustenborg. Och arbetat med självförvaltning i bostadsområdet.
”Hon har inspirerat både vuxna och barn att engagera sig och vidga sin kunskap”, skrev Kommunal Skåne i sin nominering av Safija. ”Den glädje hon sprider omkring sig förtjänar att uppmärksammas.”
Vad hon ska göra med prissumman på 50 000 kronor? Det vet hon inte än. De ska gå till något nyttigt, men exakt vad får familjerådet bestämma. En del kanske används för återuppbyggnaden av huset i Bosnien.