Nu vill Yvonne hjälpa andra

– Jag vill berätta hur fruktansvärt sjuk jag blev. Men också om vägen tillbaka till arbetslivet, säger Yvonne när vi träffas på ett rehabiliteringscenter i Tyresö utanför Stockholm, en av livlinorna under åren med ångest och depression.
Hon är en av cirka 200 attityd­ambassadörer som i år och nästa år ska ut i samhället för att ändra på negativa attityder till psykiskt sjuka och funktions­hindrade.

Rehabiliteringscentret i?Tyresö blev en viktig livlina för Yvonne Ploghammar när hon fick utmattningssyndrom. Nu vill hon hjälpa andra i sin roll som attitydambassadör. Foto: ANN ERIKSSON

Yvonne drabbades av utmattningssyndrom, tidigare kallat utbrändhet. En morgon för sex år sedan slog sjukdomen till med full kraft. Stark ångest, depression, hjärtklappning och sömn­störning slog ut den duktiga, arbetsföra Yvonne fullständigt.
Hon har arbetat sammanlagt  14 år i barnomsorg och sjuk­vård. Året innan hon blev sjuk gick hon tillbaka till barnomsorgen efter att ha arbetat som sjuksköterska.
Men det var inte lugnare i barn­omsorgen. Hon kände oron i kroppen men höll masken.
– Mitt växande problem med att fokusera kopplade jag inte till att jag var sjuk. Jag trodde det handlade om tempot i samhället och mitt stressiga jobb.
Hon fick fler signaler men de var inte tillräckligt kraftiga för Yvonne, som jobbade på.

Så gick det fort. På bara två veckor klappade hon ihop. Yvonne hade så svår ångest att hon inte såg någon annan utväg än att avsluta sitt liv.
– Tack och lov hade jag min man. Han såg till att jag blev inlagd på psykiatriskt sjukhus. Han räddade livet på mig.
Under de sex åren av sjukskrivning och arbetsträning för att komma tillbaka till arbetsliv­et blev Yvonne svårt sjuk och inlagd på sjukhus ytterligare två gånger.
– Det är så skamfullt  att vara en arbetsför person med stort ansvar till att bli helt utslagen. Bara att gå upp och duscha var ett stort projekt.
Yvonne har under åren haft regelbunden kontakt med psykiatrins öppenvård i Tyresö där hon fick ”otroligt fin hjälp”. Hon tar mediciner mot depression och ångest.

Men det är den psykodynamiska gruppterapin under drygt fyra år som hon lyfter. Näst efter sin familjs stöd är det terapin som betytt mest.
Också arbetsträning och mötet med andra i samma situation genom rehabiliteringscentret har varit viktiga. Arbetet i en trädgård är hon sugen på att pröva igen. Växter tar tid på sig och växer inte fortare om Yvonne stressar.
Det som främst ska förändras inom psykiatrin är sjukhusvård­en, anser hon. Den upplevde hon mest som förvaring.
– Jag önskar att den psykiatriska vården kunde erbjuda
avslappningsövningar och lätt massage. Många psykiskt sjuka är, som jag var, så spända i kroppen att den nästan krampar. Hela kroppen behöver tas om hand.
Vad vill du dela med dig som attitydambassadör?
– Min erfarenhet av utmattningssyndrom och att jag långsamt återhämtat mig till ett friskt liv.  Det har tagit sex år. Men med hårt slit går det att bli fri från lidandet. Jag vill förmedla hopp.
Hur vill du bli bemött när du berättar att du varit sjuk?
– Med empati. Jag vill bli trodd och inte misstänkliggjord. Helt enkelt vill jag bli bemött så som en som berättar om sin cancer.
– Folk svänger sig ofta med att de varit utbrända i två veckor. Just min diagnos används väldigt slarvigt. Om människor var mer upplysta skulle de visa större förståelse.