Flera ungdomar i vår enkät säger att de vet väldigt lite om facket. Vad har du för kommentar om det?
– Det där visar hur svårt det är att ge information. Det bästa sättet är att tala. Det tror jag att vi kan göra mycket, mycket mer. Ett sätt är att vara på till exempel gymnasiemässor.

”Nu när jag går i skolan är jag inte intresserad”, säger en av de unga. Måste man känna till facket redan i skolan?
– Redan under sin praktiktid ska man veta att det finns fackliga organisationer så man vet vart man ska vända sig om något inte fungerar som det ska. Min önskan är att vi ska vara med en gång om året. Ibland har vi inte räckt till. Studerandemedlem-skap är en fantastiskt bra möjlighet att väcka intresset.

Några funderar på om det är värt pengarna att gå med i facket. Vad säger du till dem?
– Det är viktigt att förklara varför vi är med i facket. Jag säljer min arbetskraft och den ska jag få så bra pris för som möjligt och vi ska inte sabba för varandra. Fackets roll är fortfarande idag hundra år senare att stärka de anställda. Det är inget grundlagsskydd att få löneökning. Man har den lön man har tack vare att facket finns. Vi har inte fått en enda sak gratis.

När du var 18 år, vad visste du om facket då?
– Då visste jag ganska mycket. Jag kom ju från ett hem där min pappa var fackligt engagerad. Ändå tänkte man ju inte på det när man gick på skolan. Men när jag började jobba engagerade jag mig direkt. Vi erbjöds direkt medlemskap och en medlems-utbildning.

Du var 20 år när du fick ditt första fackliga uppdrag. Varför blev du kontaktombud?
– Jag har aldrig pushats att engagera mig av mamma och pappa. Men däremot har jag ju sett orättvisor ända sen grundskolan.
–Jag har aldrig gillat orättvisor, och det är det som driver mig. Jag vill jag bidra till att förändra det jag inte gillar, i stället för att ha kafferumssnack om det.

Minns du din första fackliga seger?
– Det är ju nästan så man skäms när man säger det: Om man kommer ihåg 70-talet, då offentliga sektorn höll på att byggas ut. Vi skrev att vi behövde flera tjänster och blev besvikna om vi fick fyra i stället för sex. Men det var för att få en bättre arbetsmiljö, det var tufft och ansträngande.

Hur mycket träffar du unga kommunalare och blivande kommunalare?
– Jag har själv valt att göra besök på gymnasieskolor. Jag brukar få be att få med ungdomar i projekt. Det är ett sätt för mig att jobba, att hela tiden påtala att vi måste få med ungdomarna. Men jag träffar ju inte lika mycket ungdomar som andra åldersgrupper.

Vad brukar ungdomar fråga när de träffar dig?
– Lön är en sån fråga. Heltid. Fast anställning. Det är de fråg-orna som brukar komma. Sen brukar de ta upp lite myter som att ”ni i facket lyssnar inte, ni bryr er inte, ni är bara intresserade av att själva ha makt”. Det är jättebra! Om såna frågor inte ställs så lever dessa myter kvar.

De senare åren har facket tappat medlemmar. Vad behövs för att få med de unga?
– Dels krävs det att vi är mycket mer ute på skolorna från början.
– Den andra delen är att ungdomar inte får fast jobb förrän man varit i arbete en längre period. Vi fångar inte upp ungdomarna. Vi behöver ta reda på vilka som jobbar som vikarier, ringa upp, prata. Vi måste möta dem på ett bra sätt, lyssna på vad de säger, och vi måste ta till oss mycket mer.

Är det andra saker som är viktiga för unga idag än när du var ung?
– Det är otryggare anställningar. Och mer hets och stress på jobbet. Ofta får ungdomar inte tillräckligt stöd när de kommer ut på arbetsplatserna. Förr fanns det mer tid för kunskapsöverföring från dem som redan jobbar i yrket.
– Och ungdomar som kommer ut har gått en helt annan utbildning än vad jag gick. Man måste vara beredd på att de ifrågasätter.