Lena håller en dörr öppen för alla

Färre behöver läggas in i slutenvården om det finns någonstans att ta vägen i kommunerna. Träffpunkten 81:an i Lomma är ett exempel på hur isoleringen för psykiskt sjuka kan minskas.
Lena Friberg är handledare på Träffpunkten 81:an sedan åtta år tillbaka.
– Dörren är öppen för alla, säger Lena.
Lena var timanställd i ett och ett halvt år på psykakuten på S:t Lars. Men det är på 81:an hon vill vara.

Hon håller till i ett gammalt rött tegelhus i centrala Lomma. Det är fredag och några kvinnor och män har nyss morgonfikat. Två män sitter och målar i akvarell. En fyller i en tipskupong. Vid köksbordet bläddrar två kvinnor i några veckotidningar. I affären med second hand-kläder säljer chilenskan Amada Cortez kläder.
Strax blir det möte om vilka som ska laga mat.
Lena Friberg är spindeln i nätet, skämtar, skrattar, fixar men har också tid att lyssna.
– Det här är mer hemmiljöliknande än en sluten avdelning. Här finns inget tvång. Vem som helst kan komma hit och bara vara som han/hon är, säger hon.
Det finns en och annan som via Träffpunkten tagit sig ut på arbetsmarknaden igen.
Problemet, tycker Lena, är att psykiskt sjuka får en stämpel på sig som de inte är betjänta av.
De flesta är varken våldsamma eller annorlunda jämfört med andra.
Målet här är att skapa livskvalité och gemenskap.
2004 var det på förslag att lägga ner Träffpunkten.
– Nu ska det sparas i kommunen igen, men inte på oss, säger hon.

På frågan om vilken betydelse det har att Träffpunkten finns svarar hon:
– Vi hämtade en person från parkbänken, där han legat en vecka. Ingen hade fångat upp honom. Många klarar sig för att vi finns. De har inte någonstans att ta vägen på dagarna annars, berättar Lena.
Saknar du något i ditt jobb?
– Ja, att vi kunde ta in vikarier. Nu får jag och min arbetskamrat Martina Lühr fixa det sinsemellan om någon av oss är borta.