Hot och stress tär på skötarna

Överbeläggningarna riskerar personalens hälsa på S:t Lars. Det ansåg Kommunal och Vårdförbundet i våras och vände sig till Arbetsmiljöverket. Ledningen för psykiatrin fick krav på sig att presentera ett åtgärdsprogram för tre överbelastade avdelningar. Annars blir det 60 000 kronor i böter.

KA reste till Lund och träffade några av skötarna. En av dem är Viveca Swärdh. Henne skrev vi om för fyra år sedan.  Hon hade precis kommit tillbaka till jobbet efter att ha varit sjukskriven. Allt hade brustit en dag då hon skulle övervaka en patient så att han inte skulle skada sig själv. Han blev hotfull mot Viveca. Det blev droppen i en stressad arbetssituation.
Stödet från arbetskamrater och bra schema gör att hon åter arbetar heltid. Men med lika stora överbeläggningar som tidigare.
– Ofta efter arbetstidens slut är jag så trött att jag bara går hem och lägger mig, säger Viveca. Någon förändring har det inte blivit trots att facket slagit larm.

Skötaren Viveca Swärdh, vid St Lars i Lund, ska med den här bältessängen kunna köra en orolig patient till intensivvårdsavdelningen – men det är inte alltid det finns plats där.

Psykosavdelningen har 13 vårdplatser men för det mesta trängs 16 patienter där. Går några på permission är det inte ovanligt att även de platserna beläggs. Det skapar oro då de permitterade patienterna kommer tillbaka. Duschar och toaletter ska räcka till alla. Det finns endast två enkelrum på avdelningen.
– Att tvingas dela rum med en orolig och kanske utåtagerande patient främjar inte den som håller på att tillfriskna, säger Viveca.
Viveca är kontaktman, hon stöttar patienten vid läkarsamtal, kontakt med socialtjänsten med mera. Samtidigt som hon gör allt ifrån extra vak till att städa köket och sortera sopor.
– Man springer ännu fortare för att tillfredställa allas behov, säger hon och tycker att 8-10 patienter vore lagom. Hon tror att mindre enheter skulle innebära kortare vårdtider, bättre omvårdnad, mindre läkemedel, mindre hot och våld och en bättre vård- och arbetsmiljö.

En våning inunder jobbar skötaren Lars Vilhelmsson, på PIVA, intensivvårdsavdelningen. Dit ska Viveca och hennes arbetskamrater kunna skicka patienter, men ibland kan de inte göra det, eftersom det är fullt där.
På PIVA tar skötaren Lars Vilhelmsson emot de mest utåt-agerande patienterna. Kraftigt maniska människor som är i gång hela tiden. Självmordsbenägna som måste ha ständig kontroll. De med missbruk och abstinensbesvär, som på olika sätt försöker manipulera personalen.
När polisen kommer med stökiga, oregerliga människor till S:t Lars tas de in vid en ingång bakom den ordinarie akutmottagningen. Det första de möter inne i byggnaden är en bältessäng.
En del patienter hamnar på PIVA trots att de skulle passa bättre någon annanstans, anser Lars och ger ett exempel: En flicka på Lars avdelning slog sönder ett lysrör och försökte hugga det i armen. Han låg på golvet bland glassplitter och höll fast henne tills det kom mer personal.
– Sådana som hon ska absolut inte ligga här utan vårdas i samhället med kontaktmän som kan dialektisk beteendeterapi för självmordsnära kvinnor. Resurs-erna ska sättas in tidigt.
Han berättar att syftet med PIVA är att det ska vara korta vistelser.
– Ibland är det hårt tryck på oss och då flyttas någon till andra avdelningar, som borde vara kvar här, säger Lars.

– Vi har fått ett kallt samhälle. En kvinna, som behandlats här  hade ingenstans att ta vägen. Vi hittade henne en dag sovandes i besöksrummet, berättar skötaren Lars Vilhelmsson.

Lars anser annars att han har ett omväxlande och spännande jobb.
– Människorna som kommer hit är speciella, man får så mycket tillbaka om man kan agera på ett hyggligt och humant sätt.
En ny avdelning var på väg att starta som skulle avlasta de andra. Den stoppades. Det fick tidigare verksamhetschefen Robert Rydbeck att avgå våren 2008.
Enligt divisionschef Lena Eidevall blev det inte någon avdelning eftersom det inte fanns ekonomi för detta. Nu har en ny verksamhet för borderline/självskadepatienter startats. Det kommer att leda till färre slutenvårdsdygn för den gruppen. Lena Eidevall tycker att de sängplatser som finns på de nuvarande avdelningarna för det allra mesta räcker.

Ledningen har gjort en plan med olika åtgärder för att förbättra arbetsmiljön på S:t Lars.
Men Kommunals sektionsordförande Anne-Lii Jönsson tycker inte att arbetsgivarna egentligen kommit med några konkreta åtgärder.
– Det finns inte heller något åtgärdsdatum när bristerna ska vara avhjälpta, säger hon.
I en gymnastiksal i en källare på S:t Lars-området i Lund demonstrerar skötaren Håkan Persson och handledaren Mattias Nygren hur man gör för att komma loss om någon sliter en i håret.
Arbetsgivaren satsar på kurser i bemötande av hot och våld som alla personalgrupper inom psykiatriförvaltningen deltar i.
– Håll fast angriparens hand ner mot huvudet. Vänd 180 grader.
Skötaren Håkan Persson ingår i resursteamet på S:t Lars medan Mattias Nygren är handledare i kommunen. De leder en av kurserna.
En annan övning är att komma loss från strypgrepp.
Syftet är att få personalen att agera likartat, att inte överila sig och inte utsätta någon för skada, att ha rätt bemötande.
Kursen är fyra dagar. Teori varvas med fysiska övningar. Genom att personal från regionen och kommunerna möts lär de känna varandras arbetsliv och vardag.

Ett vanligt problem de möter på kursen är gränssättning, vilka regler och rutiner som ska gälla på en avdelning och i gemensamma utrymmen i olika boenden. Det kan röra sådana enkla saker som om det ska vara tillåtet att få duscha halv fem på morgonen och störa andra patienter som sover.
Håkan Persson säger att kursen lett till att han reflekterar mer över hur han förhåller sig till patienten, hur han använder sitt kroppsspråk, sitt röstläge och hur han tolkar patienten.
– Jag funderar mer på hur jag jobbar och har fått verktyg att använda i mitt arbete, tillägger Mattias Nygren.