Att därefter gå därifrån i vetskap om att vi åstadkommit något som egentligen ÄR bra, men att det är tufft och vi mår inte bra av detta.
Känner knappast en uns av tillfredsställelse överhuvudtaget. Att gå därifrån helt uttömd på energi, med huvudvärk och stor klump i magen.
Så förvirrad att man säkert hade kunnat be om ett eget enkelrum… suck…

Sömnen i natt blev inte heller vad den borde varit.
Känslan av maktlöshet, oron som hela tiden gnager i mig, våndan över att konfrontationen sätter djupa spår i både mig o den jag var med om att konfrontera. Men jag är grymt övertygad över att jag o de övriga inblandade agerat helt korrekt och därmed har jag inte på något vis dåligt samvete.
Men det känns ju inte bättre för det.

Och idag är det ju då fredag, min sista blogg dag.
Tycker själv det varit en mindre bra vecka, hade hoppats få en ordentlig ”skriva av mig” vecka. Med fokus på aningen roligare saker än sjuka barn, sjukskrivning och nu då konfrontation.
Men så är livet i allmänhet – det svänger!

Så kära medlemsvänner! Jag hoppas ni som ”orkat” läsa mina inlägg kan finna lite förståelse över att allt absolut inte alltid blir som man tänkt sig. Att det finns empati över att vi kan drabbas som en blixt från klar himmel av något helt oväntat o livet tar en vändning man aldrig ens önskat någon ovän.
Men nu är denna vecka över och jag önskar alla en god fortsättning o hoppas ni alla får må väl!