Dagen när lasern fastnade

Han är först på plats, 06:25 rullar bilen in på det framtida bostads­området Påskagänget i Dalby ett par mil utanför Lund. Rörläggare Ola Åkesson låser upp grinden.
– Först av allt måste jag fixa kaffe, det är livsviktigt.
Ola har jobbat som rörlägg­are i sju år. Han har lärt sig jobbet på plats, till skillnad från många andra som har gått byggprogrammet på gymnasiet.
– De kastade ner mig i gropen på en gång.
Och rörläggare arbetar allt som oftast i gropar.

I dag gick det snett. Ingen fäste snöret på rörlasern, som är ett precisionsverktyg som visar riktningen för rören. Den fastnade i skarven där betong och plast ska mötas och sitter där den sitter. Ola försöker med en pinne med spik på. Nit. Snöre med ögla.
– Du är ett geni Ola! ropar någon lite längre bort.
Inte den här gången, Olas idé går bet och de gör nya försök.
Grävmaskinisten Per Anders­son knallar iväg, bockar till ett armeringsjärn. Nu är den nödvändiga och dyra rörlasern ute och arbetet kommer äntligen i gång. Lasern visar riktningen. Per fyller på med grovt grus, sedan finkornigt, Ola finputsar. Han smetar en gul smörja på skarven för att rören lättare ska gå ihop, sedan sitter de.

Morgonens bekymmer sänkte aldrig humöret på rörläggarna, jobbet går på i maklig takt och där borta till vänster om ”Turning Torso” syns äntligen Öresundsbrons pelare som dis­et tidigare dolde.
Men jobbet är inte alltid en dans, som när regnet kommer och den nu hårdpackade leran förvandlas till en flytande magnet som nyper fast i skorna.

Eller när de som har jour kallas ut en kall januarinatt för att laga ett avlopp som har brustit. Krälandes runt i skit och kiss.
– I avloppen kan man hitta allt, du vet. Folk spolar ner vad som helst, kondomer, kanyler eller underkläder, säger Ola.
Men för Ola väger solskensdagarna upp skitkrälandet. Det är friheten och det egna ansvaret han gillar. Ola säger det inte rakt ut, men jag tror mig förstå vad han tycker är allra viktigast. Att ge något så grundläggande som vatten.

Svetten pärlas på pannorna, sol­en har legat på bodan hela dagen. Svagt tryck på det ständigt ljumma vattnet i kranen. Limp­macka till lunch.

När de lämnar bodan för eftermiddagspasset ska grävmaskin­en servas. Ola och praktikanten Niklas Andreassen kan inte lägga rör utan grävmaskinen. Så de får ordna annat, plocka grejer, kolla att allt ser bra ut.
De promenerar upp till en minivan full med teknisk utrustning. Här kan de se att rören de lagt tidigare duger, en liten radiostyrd kamera kör runt i rören och är kontrollantens ögon.
– Han ser allt. Men det är bara bra, då blir det rätt på en gång, säger Ola.