Idag är en mulen dag, grå skulle många säga. Jag tycker att grå är en fin färg om den är ren.
När jag gick min utbildning på Hemtekniska för tusen år sedan så hade vi färglära i vävningen och då fick vi jobba med bl.a. ”gråskalan” vilket gjorde att jag ser grått från en färgvinkel.
Blandas inte färgen, utan är svar mot vit, så speglar den in sin omgivning, d.v.s. om det är mycket rött omkring så ser den grå färgen röd ut. Detta tycker jag är ganska fint.

Vi har ett utryck för ”gråsossar” det är för mig ett bra uttryck jag tycker att en riktig gråsosse ska se verkligheten runt sig i de färger som är och då spegla politiken efter det, socialdemokratin är ju röd därför ska den färgen speglas i ”gråsossen”.

Sverige står inför två olika val i år. Det ena är ju EU-valet och det är mycket propaganda runt det.
Det andra är kyrkovalet, det ”tysta valet”, eftersom det i människors ögon inte är så viktigt.
Men det är fel, för det är ju mycket pengar som vi betalar in till kyrkan i medlemsavgift och då är det viktigt att välja politiker som har god hand om kyrkans ekonomi och är tydliga med vad de vill att pengarna ska gå till för verksamhet.

Dessutom är politikerna arbetsgivare och det är inte många politiker medvetna om utan tror att det är kyrkorummet och silvret som är det viktigaste.
Men för att ha verksamhet så behövs anställd personal och då en arbetsmiljö som fungerar och en personalpolitik enligt avtal.
Det som jag har upptäckt som förhandlare är att man som politiker inte har så stor vetskap om avtal, MBL och arbetsmiljö. Man tror att det bara flyter av sig själv och vill inte förstå när det elaka ”facket” kommer och förstör.
Jag har dessutom varit med om att politiker är så gamla att de inte kommer ihåg att vi har varit och förhandlat med dom.
Jag skulle önska att medelåldern sänktes lite inom kyrkopolitiken och att de politiker som väljer att verka inom kyrkan är intresserade av hela kyrkan, inklusive de anställda, och då framförallt de som inte är vigda, utan Kommunals medlemmar; barnskötare, vaktmästare, lokalvårdare, värdinnor, kyrkogårdsarbetare och säsongarna.

För mig är de lika viktiga som präster, diakoner och musiker.
Vi har anställda som jobbar både med livet och döden och därför behöver känna sig trygga med sin arbetsledning.
Det sista som jag vill göra, nu när min bloggvecka är slut, är att uppmana er alla som är medlemmar i svenska kyrkan att rösta den 20 september och rösta in sossar med erfarenhet av livet och som fortfarande är yrkessamma d.v.s. ”gråsossar”.
Det är viktigt för oss i kollektivet.

Tack för mig denna vecka, det har varit roligt och intressant, jag hoppas någon fått glädje av mina tankar.