Gunillas bokstavskamp gör henne till läsproffs

– Skriv som du tror. Jag struntar i hur du stavar. Det finns alltid verktyg för att rätta texten sedan, säger hon.
Gunilla Kämpe är dyslexikonsulent. Hon är själv dyslektiker och arbetar för att skolan bättre ska kunna hantera dyslexi. Som barn hade hon stora problem i skolan.
– Jag var en clown som hellre hängde nere på samhället än var i skolan, säger hon.
 
Hjortmosseskolan i centrala Trollhättan är en av två skolor där Gunilla Kämpe arbetar.  Dagen börjar med att hon träffar skolans kurator Lasse Mattila. Problem hos skolbarn kan ofta ha ett samband med dyslexi, och därför är det viktigt att även skolkuratorn har kunskap i ämnet. Gunilla Kämpe informerar honom kort om hur dyslexi yttrar sig, samt visar några hjälpmedel hon använder sig av. Förutom dataprogram kan en så enkel sak som ett ark genomskinlig, färgad plast användas för att förenkla läsningen. Plasten har rader i olika färger och kan läggas över en boksida för att ge bättre struktur.

Dagens första lektion har Gunilla Kämpe lästräning med fyra elever från tredje och fjärde klass. Barnen kramar om Gunilla Kämpe när hon kommer in genom dörren.     Undervisningen sker genom Lars Westmans saga Pojken och tigern. Varje barn har en läsebok och en dator med hörlurar. De lyssnar på berättelsen och får samtidigt följa med så gott det går i texten. På ljudfilerna är det författaren Lars Westman själv som läser texten. Det har skett efter att Gunilla Kämpe efterfrågat en inläsning. Just nu är det ett kapitel där pojken i sin jakt på den försvunna katten har hamnat i Göteborg.

När eleverna läst och lyssnat färdigt får de svara på några frågor. Svaren skriver de på datorn i programmet Word. Med det specialutformade rättstavningsprogrammet rättas ”liseberj” enkelt till Liseberg och ”prop met” till proppmätt. Ett rättstavningsprogram ska inte räknas som fusk. De barn som behöver särskilt stöd för att kunna läsa måste få det.
– Det vore som att den som har dålig syn inte skulle få ha glasögon, säger Gunilla Kämpe.
”Hurring är en fisk” skriver Anda Usic som svar på en av frågorna. Några hurringar, det vill säga örfilar, utdelas definitivt inte på Gunilla Kämpes lektioner. Allt behöver inte bli helt rätt, det viktiga är att barnen får ett språk att kommunicera med.

Nästa lektion skriver Alice Lejon, som går i tredje klass, en text om renar. Hon skriver i Word och använder webbsidan Wikipedia som källmaterial. Alice Lejon har datorvana och arbetar självständigt.
Jim Andersen går i femte klass och får lära sig hur han gör för att skanna en boksida till text i datorn och sedan lyssna på den med talsyntes. Tekniken har förfinats på det området. En tydlig och artikulerad mansröst läser upp texten om länderna i västra Europa.
– Det finns möjligheter för dig även om du har svårt att läsa. Gå nu in i klassen och var en bra pojk, säger Gunilla Kämpe när lektionen är slut.

Sedan är det dags för Gunilla Kämpe att själv få den hjälp hon behöver för att utföra sitt arbete. Anette Gösfeldt Borgström kommer från Taltjänst, som är en del av tolkverksamheten i landstinget. Hon hjälper Gunilla Kämpe att utforma skrivövningar i Word och därefter ett e-brev till cheferna med ledighetsansökan. Gunilla Kämpe får även hjälp med att blogga av Taltjänst.
– Det var faktiskt de som peppade mig att börja blogga, säger hon.

Gunilla Kämpe arbetade tidigare som undersköterska.
På grund av en ryggskada kunde hon inte fortsätta med det arbetet, men hon ville inte heller bli sjukpensionär. Med hjälp av Kommunal fick hon gå utbildningen dyslexikonsulent/lärar-assistent på Brunnsviks folkhögskola. Kommunal Älvsborg betalade utbildningen och Trollhättans kommun betalade resekostnaderna. År 2003 var Gunilla Kämpe färdig med utbildningen. Hon och Lennart Andersson, Kommunals ordförande i Trollhättan, hörde av sig till kommunen och erbjöd hennes tjänster.
Bernt Ljungquist, rektor på Karlstorpsskolan, blev väldigt intresserad. På den vägen är det.
– Varje dag är det spännande att gå till jobbet och se barnen växa, säger Gunilla Kämpe.