”Jag är konstnär i vården”

Hon är överraskad över att de valt att belöna henne som en särskilt duktig medarbetare.
– Jag blev kallad hit för att ha ett möte. Men jag märkte att det var något som inte stämde. Det är roligt. Hade jag varit förberedd på den här intervjun hade jag nog fått hjärtklappning, säger hon.

”Hon är en pärla, den bästa arbetskamrat man kan tänka sig, ställer alltid upp”, skrev Eivor Söderström i motiveringen till varför Hjördis Martinsson borde bli bjuden på tårta.
– Jag jobbar med något jag tycker är roligt. Jag är konstutbildad och arbetar med kultur i vården på ett lite annorlunda sätt, säger Hjördis Martinsson.
Hjördis Martinsson arbetar med kultur på äldreboendet Gunillahem i Malmberget. Det innebär vitt skilda aktiviteter.
– Vi skriver, målar, väver och bastar. Vi har haft utflykter, varit ute och fiskat, och åkt skoter. Då vi fiskade fick vi fisk som vi tog tillbaka hit och sedan åt till lunch, säger hon.

På Gunillahem finns ett projektrum, Oasen, där Hjördis Martinsson håller i aktiviteter med de boende. Ibland sitter de bara och fikar och pratar tillsammans. En aktivitet som är särskilt viktig är bastubadandet.
– Även bastubad är kultur. Jag har pratat med en läkare och han håller med om att bastun är viktig. Det är något man måste tänka på i framtiden när det byggs äldreboenden. Det jag själv kan se, är att en kvinna som har dåliga händer, i bastun kan slappna av så att hon kan räta ut fingrarna. Det kan hon bara göra i bas-tun, säger Hjördis Martinsson.
Hjördis Martinsson tycker att arbetet på äldreboendet är ett konstnärligt arbete. Hon arbetar ibland även med det ordinarie vårdarbetet.
– Jag känner inte att jag går till jobbet. Jag är konstnär och går till min ateljé. Det är synd att man inte ser vad som finns att upptäcka genom att tala med äldre. En tant berättade att en gubbe kunde komma till byn och dra ut tänder på farstubron. Jag har också fått berättat om hur det gick till då man fick åderlåtning med kopphorn. Jag får också höra mycket fräckisar, säger hon.
Efter fikat visar Hjördis Martinsson bilder som de boende har målat. En man som tidigare var murare har målat tegelstenar i prydliga rader, med solen och älven i bakgrunden.
– Först säger de ”jag kan inte”, efteråt säger de ”har jag gjort det här?”